Samling på flera rekommenderade handlingar under den heliga månaden ramadan. Glöm inte Imam Mahdi i era böner...

Rekommenderade handlingar: tryck här!

Shaaban, månaden som föregår den heliga månaden Ramadan är en tid av förberedelse, självreflektion och andlig närvaro. Vi har samlats här för att erbjuda rekommenderade handlingar för varje kväll, med hopp om att fördjupa vår förståelse av denna speciella period och stärka vår anknytning till Gud.

Glöm inte Imam Mahdi och era syskon i MSU i era böner.

2a natten:

Det har rapporterats från den Helige Profeten (s): Den som reciterar den andra natten av Sha'ban, en 50 (25x2) Raka’-bön, och reciterar i varje enhet surah Fatiha, surah Ikhlaas, surah Naas och surah Falaq en gång vardera, Allah kommer beordra de ärade upptecknarna (Kiraman Katibin) att inte registrera tjänarens missgärningar under ett år. Allah kommer också ge honom en del av belöningen för tillbedjarna i himlarna och på jorden. Det har också rapporterats från Profeten: “Och genom Honom som rättmätigt utnämnde mig till Profetskapet, skulle ingen förutom de eländiga, hycklare eller de korrupta människorna undvika att gå upp denna natt.”

3e natten:

Det har rapporterats från den helige profeten (s): Den som utför under den tredje natten av Sha'ban, en 2 Raka’-bön, och reciterar i varje enhet surah Fatiha en gång och surah Ikhlaas 25 gånger, Allah kommer öppna åtta dörrar till paradiset för honom på uppståndelsens dag, och skulle stänga sju av helvetets portar för honom och sätta tusen utstyrsel och kronor på honom.

4e natten:

Det har rapporterats från den Helige Profeten (s): Den som utför den fjärde natten av Sha'ban, en (20x2) raka’ bön, och reciterar i varje enhet surah Fatiha en gång och surah Ikhlaas 25 gånger, Allah kommer ge en miljon år som belöning för varje enhet och bygga en miljon städer åt personen för varje kapitel. Allah skulle också ge personen belöningen av en miljon martyrer.

5e natten:

Det har rapporterats från den Helige Profeten (s): Den som utför den femte natten av Sha'ban, en 2 Raka’ bön, och reciterar i varje enhet efter surah Fatiha, 500 gånger surah Ikhlaas. Efter att ha fullbordat bönen reciterar man salawaat 70 gånger. Om man utför denna bön kommer Allah uppfylla för personen tusen behov i denna värld och i livet efter detta. Allah kommer också ge honom städer i paradiset lika många som det finns stjärnor på himlen.

6e natten:

Det har rapporterats från den helige profeten (s): Den som utför under den sjätte natten av Sha'ban, en 4 (2x2) Raka'-bön, och reciterar i varje enhet surah Fatiha en gång och surah Ikhlaas 50 gånger, Allah kommer ta personens liv med välstånd och personens grav kommer vara utvidgad. Allah kommer också ta ut personen ur sin grav med sitt ansikte lysande som månen där personen säger "Jag vittnar om att det inte finns någon gud utom Allah och att Muhammed är hans tjänare och hans sändebud."

7e natten:

Det har rapporterats från den Helige Profeten (s): Den som utför under den sjunde natten av Sha'ban, en 2 Raka' bön, reciterar i den första enheten surah Fatiha en gång och surah Ikhlaas 100 gånger och i den andra enheten surah Fatiha en gång och Ayatul-Kursi 100 gånger. Allah kommer svara på bönen och uppfylla behoven hos alla troende män eller kvinnor som ber denna bön. Dessutom ska en martyrs belöning registreras för honom/henne varje dag och inga förseelser ska kvarstå för honom/henne.

8e natten:

Det har rapporterats från den helige profeten (s): Den som utför på den åttonde natten av Sha'ban, en 2 Raka' bön, i den första enheten surah Fatiha en gång följt av Aya 110 av surah Kahf 5 gånger följt av surah Ikhlaas 15 gånger, och i den andra enheten surah Fatiha en gång följt av Aya 285 och 286 av surah Baqarah en gång följt av surah Ikhlaas 15 gånger, Allah kommer ta ut honom ren från denna värld även om hans synder var mer än havets skum. Det skulle vara som om personen har läst Toran, Bibeln, Psalmerna och Koranen.

9e natten:

Det har rapporterats från den Helige Profeten (s): Den som utför under den nionde natten av Sha'ban, en 4 (2x2) Raka' bön och reciterar i varje enhet surah Fatiha en gång och surah Nasr (110) 10 gånger, Allah kommer förbjuda personens kropp från att beröras av Elden (Helvetet) och Allah kommer ge personen belöningar från tolv av martyrerna från slaget vid Badr och även belöningar från de lärda för varje vers.

10e natten:

Det har rapporterats från den Helige Profeten (s): Den som utför under den tionde natten av Sha'ban, en 4 (2x2) Raka'-bön, och reciterar i varje enhet surah Fatiha en gång, Ayatul Kursi en gång och surah Kawthar tre gånger, Allah kommer säga till änglarna, 'Skriv upp hundra tusen goda gärningar för personen, höj personens rang med hundra tusen nivåer och öppna vägarna för hundra tusen dörrar.'

11e natten:

Det har rapporterats från den helige profeten (s): Den som utför under den elfte natten av Sha'ban, en 8 (4x2) Raka'-bön, och i varje enhet reciterar surah Fatiha en gång och surah Kafiroon tio gånger, för varje enhet skulle Allah ge honom en av Paradisets trädgårdar. Profeten sa: “Jag svär vid honom som rättmätigt utnämnde mig till profetskapet att ingen utom troende med fullkomlig tro skulle be denna bön.”

12e natten:

Det har rapporterats från den helige profeten (s): Den som utför under den tolfte natten av Sha'ban, en 12 (6x2) Raka'-bön, och reciterar i varje enhet surah Fatiha en gång och surah Takathur tio gånger, Allah kommer förlåta fyrtio års synder och ge honom fyrtio höjningar i rang. Fyrtiotusen änglar skulle be om förlåtelse för honom och han skulle få belöningen av en som har upplevt Ödets natt (Qadr).

13e natten:

Det har rapporterats från den Helige Profeten (s): Den som utför under den trettonde natten av Sha'ban, en 2 Raka' bön, och reciterar i varje enhet surah Fatiha en gång och surah Tin en gång, det skulle vara som om man har befriat tvåhundra slavar från Ismails avkomma (fvmh) och även bli befriad från sina synder som den dagen man föddes. Allah belönar personen med immunitet från elden och tillåter även sällskap med profeterna Muhammed (s) och Abraham (fvmh).

14e natten:

Det har rapporterats från den helige profeten (s): Den som utför på den fjortonde natten av Sha'ban, en 4 (2x2) Raka'-bön, och reciterar i varje enhet surah Fatiha en gång och surah Asr fem gånger, personen kommer återuppstå med sitt ansikte ljusare än månen och solen och man kommer även bli förlåten.

15e natten:

1. Salaat Jafaar Al-Tayyar.
Enligt Montakhab al-Hasani rekommenderas det att be direkt efter Maghrib-bönen (före Isha-bönen), en 2 rakat salat där i varje raka efter al-Hamd reciteras 7 gånger surah Ikhlas.

2. Efter salam läs denna dua 21 gånger och prata inte med någon förrän recitationen är klar:

اَللهُمَّ اِنَّكَ عَظِيْمٌ ذُوْ اَناَةٍ وَلَا طَاقَةَ لَنَا لِحُكْمِكَ يَا اللهُ يَا اللهُ يَا اللهُ اَلْاَمَان اَلْاَمَان اَلْاَمَان

Allaahumma Innak A’zeemun D’u Anaatin Wa Laa T’aaqata Lanaa Li—h’ukmika Yaa Allah Yaa Allah Yaa Allah Al —amaan Al —amaan Al —amaan;

O Allah, sannerligen är Du Sublim, Tålmodig, ger andrum, (eftersom) vi inte har kapaciteten att motstå de förhållanden som träder i kraft under Din auktoritet. O Allah! O Allah! O Allah! Barmhärtighet! Barmhärtighet! Barmhärtighet!

مِنَ الطَّاعُوْنِ وَالْوَبَآءِوَمَوْتِ فَجَعَةٍ وَسُوْءِ الْقَضَآءٍ وَ شمَتَتِ الْعَادَآءِ رَبَّنَا نَكْشِفْ عَنَّا الْعَذَابَ اِنَّا مُوْمِنُنَ بِرَحْمَتِكَ يَا اَرْحَمَ الرَّاحِمِيْنَ

Minat T’aa--o’on Wal Wabaaa—i Wa Mawti Faja—a’tin Wa Soo—il Qaz”aaa-i Wa Shamatatil Aa’—aaaa—i Rabbanak—shif A’nnal A’x’aaba Innaa Moo—minoona Bi—rah’matika Yaa Arh’amar Rah’imeen

(Säkerhet från) skenande epidemier, oavsiktlig död, onda händelser och fienders glädje över (vår) olycka. O vår Herre ta ifrån oss smärtan och plågan, sannerligen tror vi på Din Barmhärtighet, O den Barmhärtigaste!

3. Följande har berättats på auktoritet av Guds profet, "Den som utför fyra enheter av böner mellan nattbönerna den femtonde natten i Sha'ban, och i varje enhet reciterar surah Hamd en gång och surah Ikhass tio gånger (elva gånger i en annan berättelse), och efter bönen säger följande, 10 gånger vardera:

يَا رَبِّ اغْفِرْ لَنَا

يَا رَبِّ ارْحَمْنَا

يَا رَبِّ تُبْ عَلَيْنَا

“O Herre! Förlåt oss” -  tio gånger,

“O Herre! Förbarma dig över oss” - tio gånger,

“O Herre! Återvänd till oss” - tio gånger,

Sedan reciterar du surah Ikhlass 21 gånger och säger följande, 10 gånger:
سُبْحَانَ الَّذِي يُحْيِي الْمَوْتَى وَ يُمِيتُ الْأَحْيَاءَ وَ هُوَ عَلى‌ كُلِّ شَيْ‌ءٍ قَدِيرٌ

“Ära vare Honom som ger liv och orsakar död, och Han låter dö det levande och Han har makt över allting” tio gånger.

Gud den Sublime skulle uppfylla sina behov i denna värld och Livet Efter detta. Gud skulle överlämna sin gärningsuppteckning till hans högra hand och han skulle vara under beskydd av Gud den Sublime tills nästa år.

4. Rapporterad av Abu-Yahya al-San’aniy, såväl som andra trettio pålitliga individer, från Imam Muhammad al-Baqir (a.s) och Imam Ja`far al-Sadiq (a.s) enligt följande: Utför fyra Rak'a bön, i varje recitera surah Fatiha en gång och surah Tawheed hundra gånger. Efter:

اللّهُمَّ إنِّي إلَيْكَ فَقِيرٌ،

allahumma inni ilayka faqirun

O Allah: Jag behöver dig,

وَمِنْ عَذَابِكَ خَائِفٌ مُسْتَجِيرٌ.

wa min `adhabika kha’ifun mustajirun

och jag är rädd för dig och söker ditt skydd mot din straff.

اللّهُمَّ لا تُبَدِّلِ اسْمِي،

allahumma la tubaddil ismi

O Allah: (snälla) radera inte mitt namn,

وَلا تُغَيِّرْ جِسْمِي،

wa la tughayyir jismi

och ändra inte min kropp,

وَلا تَجْهَدْ بَلائِي،

wa la tajhad bala’y

och öka inte mina prövningar,

وَلا تُشْمِتْ بِي أَعْدَائِي،

wa la tushmit by a`da’y

och låt inte mina fiender jubla över min olycka.

أَعُوذُ بِعَفْوِكَ مِنْ عِقَابِكَ،

a`udhu bi`afwika min `iqabika

Jag tar till din förlåtelse mot ditt straff,

وَأَعُوذُ بِرَحْمَتِكَ مِنْ عَذَابِكَ،

wa a`udhu birahmatika min `adhabika

och jag tillgriper din nåd mot din straff,

وَأَعُوذُ بِرِضَاكَ مِنْ سَخَطِكَ،

wa a`udhu biridaka min sakhatika

och jag tillgriper ditt behag mot din vrede,

وَأَعُوذُ بِكَ مِنْكَ،

wa a`udhu bika minka

och jag vänder mig till dig från dig

جَلَّ ثَنَاؤُكَ

jalla thanau´uka

Stort vare er beröm

أَنْتَ كَمَا أَثْنَيْتَ عَلَى نَفْسِكَ

anta kama athnayta `ala nafsika

Du är precis som Du har prisat Dig själv,

وَفَوْقَ مَا يَقُولُ الْقَائِلُونَ.

wa fawqa ma yaqulu alqa’iluna

och framför allt det som sägs om dig.

5. Shaykh al-Tusi i 'Misbah al-Mutahajjid' har berättat en hadith om fördelarna med den femtonde natten av Sha'ban vilket innebär att Abu-Yahya frågade Imam Ja'far al-sadiq (a.s) om de bästa bönen för denna natt. Imamen (a.s) instruerade honom att säga:

"När du har avslutat den obligatoriska Isha-bönen kan du erbjuda en två Rak'a bön där i den första enheten reciterar du surah Fatiha och surah Kafirun och i den andra enheten ska du recitera surah Fatiha och surah tawhid. När du har fullbordat bönen, ska du göra tasbih al-zahra. Efteråt reciterar du följande bön:

يَا مَنْ إلَيْهِ مَلْجَأُ الْعِبَادِ فِي الْمُهِمَّاتِ،

ya man ilayhi malja’u al`ibadi fi almuhimmati

O han som tjänarna (honom) tar till i brådskande fall

وَإلَيْهِ يَفْزَعُ الْخَلْقُ فِي الْمُلِمَّاتِ،

wa ilayhi yafza`u alkhalqu fi almulimmati

och till vilka varelserna vänder sig i prövningar;

يَا عَالِمَ الْجَهْرِ وَالْخَفِيَّاتِ،

ya `alima aljahri wal-khafiyyati

O Han som känner de öppna och dolda frågorna;

يَا مَنْ لا تَخْفَى عَلَيْهِ خَوَاطِرُ الأَوْهَامِ وَتَصَرُّفُ الْخَطَرَاتِ،

ya man la takhfa `alayhi khawatiru alawhami wa tasarrfu alkhatarati

O Han från vilken varken idéerna om illusioner eller vanföreställningarnas initiativ kan döljas;

يَارَبَّ الْخَلائِقِ وَالْبَرِيَّاتِ،

ya rabbi alkhala’iqi wal-bariyyati

O varelsernas och varelsernas Herre;

يَا مَنْ بِيَدِهِ مَلَكُوتُ الأَرَضِينَ وَالسَّمَاوَاتِ،

ya man biyadihi malakutu alaradina wal-ssamawati

O Han som fattar jordens och himlarnas riken;

أَنْتَ اللّهُ لا إلهَ إلاَّ أَنْتَ،

anta allahu la ilaha illa anta

Du är sannerligen Allah; det finns ingen gud utom dig;

أَمُتُّ إلَيْكَ بِلا إلهَ إلاَّ أَنْتَ،

amutt ilayka bila ilaha illa anta

Jag försöker därför få kontakt med dig i namnet "Det finns ingen gud förutom dig"

فَيَا لا إلهَ إلاَّ أَنْتَ اجْعَلْنِي فِي هذِهِ اللَّيْلَةِ مِمَّنْ نَظَرْتَ إلَيْهِ فَرَحِمْتَهُ،

faya la ilaha illa anta aj`alny fi hadhihi allaylati mimmn nazarta ilayhi farahimtahu

Så, o han frälsa vem det inte finns någon gud: (snälla) inkludera mig i denna natt med dem som du har sett på och så förbarmar du dig över dem;

وَسَمِعْتَ دُعَاءَهُ فَأَجَبْتَهُ،

wa sami`ta du`a‘ahu fa-ajabtahu

och med dem vars böner har hörts av Dig och därmed Du har svarat på dem;

وَعَلِمْتَ اسْتِقَالَتَهُ فَأَقَلْتَهُ،

wa `alimta astiqalatahu fa-aqaltahu

och med dem vars sanna omvändelse har erkänts av Dig och därmed Du har accepterat den;

وَتَجَاوَزْتَ عَنْ سَالِفِ خَطِيئَتِهِ وَعَظِيمِ جَرِيرَتِهِ،

wa tajawazta `an salifi khatiiatihi wa `azimi jariratihi

och du har alltså förbisett deras tidigare synder och enorma förseelser.

فَقَدِ اسْتَجَرْتُ بِكَ مِنْ ذُنُوبِي،

faqadi astajartu bika min dhunubi

sannerligen, jag söker ditt skydd mot mina synder,

وَلَجَأْتُ إلَيْكَ فِي سَتْرِ عُيُوبِي.

wa lajatu ilayka fi satri `uyubi

och jag vänder mig till Dig så att Du kan dölja mina brister.

اللّهُمَّ فَجُدْ عَلَيَّ بِكَرَمِكَ وَفَضلِكَ،

allahumma fajud `alayy bikaramika wa fadlika

O Allah: (snälla) skänk mig överdådigt med Din generositet och ynnest;

وَاحْطُطْ خَطَايَايَ بِحِلْمِكَ وَعَفْوِكَ،

wahtut khataiaiya bihilmika wa `afwika

och förlåt mina missgärningar av ditt tålamod och förlåtelse,

وَتَغَمَّدْنِي فِي هذِهِ اللَّيْلَةِ بِسَابِغِ كَرَامَتِكَ،

wa taghammdny fi hadhihi allaylati bisabighi karamatika

och omslut mig, denna natt, med Din överdådiga ära,

وَاجْعَلْنِي فِيهَا مِنْ أَوْلِيَائِكَ الَّذِينَ اجْتَبَيْتَهُمْ لِطَاعَتِكَ،

waj`alny fiha min awlia’ika alladhina ajtabaytahum lita`atika

och inkludera mig denna natt med Dina intima tjänare som Du har valt ut för att lyda Dig,

وَاخْتَرْتَهُمْ لِعِبَادَتِكَ،

wakhtartahum li`ibadatika

och som du har utvalt för att dyrka dig,

وَجَعَلْتَهُمْ خَالِصَتَكَ وَصِفْوَتَكَ.

wa ja`altahum khalisataka wa sifwataka

och vilka Du har gjort till Din elit och utvalda människor.

اللّهُمَّ اجْعَلْنِي مِمَّنْ سَعَدَ جَدُّهُ،

allahumma aj`alny mimmn sa`ada jadduhu

O Allah: (snälla) gör mig till dem vars ansträngningar har ett lyckligt slut,

وَتَوَفَّرَ مِنَ الْخَيْرَاتِ حَظُّهُ،

wa tawaffra mina alkhayrati hazzuhu

och de vars andelar av goda saker är stora,

وَاجْعَلْنِي مِمَّنْ سَلِمَ فَنَعِمَ،

waj`alny mimmn salima fana`ima

och gör mig till dem som åtnjuter ett lyckligt liv eftersom de har varit säkra (från synder)

وَفَازَ فَغَنِمَ،

wa faza faghanima

och de som har belönats utmärkt när de har vunnit,

وَاكْفِنِي شَرَّ مَا أَسْلَفْتُ،

wakfiny sharr ma aslaftu

och rädda mig från de onda konsekvenserna av det jag har begått,

وَاعْصِمْنِي مِنَ الإزْدِيَادِ فِي مَعْصِيَتِكَ،

wa`simny mina alazdiadi fi ma`siyatika

och rädda mig från att göra fler handlingar av olydnad mot dig,

وَحَبِّبْ إلَيَّ طَاعَتَكَ وَمَا يُقَرِّبُنِي مِنْكَ وَيُزْلِفُنِي عِنْدَكَ.

wa habbib ilayya ta`ataka wa ma yuqarribuny minka wa yuzlifuny `indaka

och få mig att älska handlingar av lydnad mot Dig och allt som drar mig nära Dig och närmar mig mig mot Dig.

سَيِّدِي إلَيْكَ يَلْجَأُ الْهَارِبُ،

sayyidy ilayka yalja’u alharibu

O min Mästare: en flykting söker sig till ingen utom Dig,

وَمِنْكَ يَلْتَمِسُ الطَّالِبُ،

wa minka yaltamisu alttalibu

och en behövande ber ingen utom Dig,

وَعَلَى كَرَمِكَ يُعَوِّلُ الْمُسْتَقِيلُ التَّائِبُ،

wa `ala karamika yu`awwilu almustaqilu altta’ibu

och endast på Din generositet är en ångerfull, ångerfull beroende

أَدَّبْتَ عِبَادَكَ بِالتَّكَرُّمِ وَأَنْتَ أَكْرَمُ الأَكْرَمِينَ،

addabta `ibadaka bilttakarrumi wa anta akramu alakramina

Du har disciplinerat dina tjänare genom generositet; och du är sannerligen den mest generösa av alla de som är generösa.

وَأَمَرْتَ بِالْعَفْوِ عِبَادَكَ وَأَنْتَ الْغَفُورُ الرَّحِيمُ.

wa amarta bil`afui `ibadaka wa anta alghafuru alrrahimu

och du har befallt dina tjänare att benåda; och Du är sannerligen den Allförlåtande, den Allbarmhärtige.

اللّهُمَّ فَلا تَحْرِمْنِي مَا رَجَوْتُ مِنْ كَرَمِكَ،

allahumma fala tahrimny ma rajawtu min karamika

O Allah: (snälla) beröva mig inte Din generositet som jag hoppas på,

وَلا تُؤْيِسْنِي مِنْ سَابِغِ نِعَمِكَ،

wa la tu´iisny min sabighi ni`amika

och gör mig inte förtvivlad över Dina överdådiga gåvor,

وَلا تُخَيِّبْنِي مِنْ جَزِيلِ قِسَمِكَ فِي هذِهِ اللَّيْلَةِ لأهْلِ طَاعَتِكَ،

wa la tukhayybny min jazili qisamika fi hadhihi allaylati liahli ta`atika

och gör mig inte besviken över Din överflödiga näring som Du bestämmer, denna natt, för dem som är lydiga mot Dig,

وَاجْعَلْنِي فِي جُنَّةٍ مِنْ شِرَارِ بَرِيَّتِكَ،

waj`alny fi junnatin min shirari bariyyatika

och inkludera mig med Ditt skydd mot Dina onda varelser.

رَبِّ إنْ لَمْ أَكُنْ مِنْ أَهْلِ ذلِكَ فَأَنْتَ أَهْلُ الْكَرَمِ وَالْعَفْوِ وَالْمَغْفِرَةِ،

rabbi in lam akun min ahli dhalika fanta ahlu alkarami wal-`afui wal-maghfirati

O min Herre: Om jag inte förtjänar det, då är Du värdig att handla generöst mot mig och förlåta och förlåta mig,

وَجُدْ عَلَيَّ بِمَا أَنْتَ أَهْلُهُ لا بِمَا أَسْتَحِقُّهُ،

wa jud `alayya bima anta ahluhu la bima astahiqquhu

och (snälla) skänk mig storsint enligt det som gynnar dig, inte enligt vad jag förtjänar,

فَقَدْ حَسُنَ ظَنِّي بِكَ،

faqad hasuna zanni bika

sannerligen, jag har en utmärkt åsikt om dig,

وَتَحَقَّقَ رَجَائِي لَكَ،

wa tahaqqaqa rajaiy laka

och jag hoppas på dig,

وَعَلِقَتْ نَفْسِي بِكَرَمِكَ

wa `aliqat nafsi bikaramika

och jag är hängd vid Din generositets rep,

فَأَنْتَ أَرْحَمُ الرَّاحِمِينَ،

fa-anta arhamu alrrahimina

ty du är sannerligen den mest barmhärtige av alla dem som visar barmhärtighet,

وَأَكْرَمُ الأَكْرَمِينَ.

wa akramu alakramina

och du är den mest generösa av alla de som är generösa
.

اللّهُمَّ وَاخْصُصْنِي مِنْ كَرَمِكَ بِجَزِيلِ قِسَمِكَ،

allahumma wakhsusny min karamika bijazili qisamika

O Allah: (snälla) ge mig enbart en stor del av vad Du bestämmer, av Din generositet,

وَأَعُوذُ بِعَفْوِكَ مِنْ عُقُوبَتِكَ،

wa a`udhu bi`afwika min `uqubatika

och jag söker skydd med din förlåtelse mot din straff,

وَاغْفِرْ لِيَ الذَّنْبَ الَّذِي يَحْبِسُ عَلَيَّ الْخُلُقَ،

wa ghfir liya aldhdhanba alladhy yahbisu `alayya alkhuluqa

och (snälla) förlåt mig synden som hindrar mig från att njuta av hög moral,

وَيُضَيِّقُ عَلَيَّ الرّزْقَ

wa yudayyiqu `alayya alrrzqa

och undertrycker min näring,

حَتَّى أَقُومَ بِصَالِحِ رِضَاكَ،

hatta aquma bisalihi ridaka

så att jag kommer att göra det som utmärkt uppnår Din tillfredsställelse

وَأَنْعَمَ بِجَزِيلِ عَطَائِكَ،

wa an`ama bijazili `ata’ika

och jag kommer att njuta av Din överflödiga belöning,

وَأَسْعَدَ بِسَابِغِ نَعْمَائِكَ،

wa as`ada bisabighi na`ma’ika

och jag kommer att glädjas över Dina överflödiga gåvor.

فَقَدْ لُذْتُ بِحَرَمِكَ،

faqad ludhtu biharamika

Jag tillgriper din helighet,

وَتَعَرَّضْتُ لِكَرَمِكَ،

wa ta`arradtu likaramika

och jag ber om din generositet,

وَاسْتَعَذْتُ بِعَفْوِكَ مِنْ عُقُوبَتِكَ،

wasta`adhtu bi`afwika min `uqubatika

och jag tar skydd i din förlåtelse mot ditt straff,

وَبِحِلْمِكَ مِنْ غَضَبِكَ،

wa bihilmika min ghadabika

och i ditt tålamod mot din vrede.

فَجُدْ بِمَا سَأَلْتُكَ،

fajud bima sa-altuka

Så (snälla) skänk mig generöst med det jag har bett dig,

وَأَنِلْ مَا الْتَمَسْتُ مِنْكَ،

wa anil ma altamastu minka

och rådfråga mig med det som jag har bett dig,

أَسْأَلُكَ بِكَ لا بِشَيْءٍ هُوَ أَعْظَمُ مِنْكَ.

asaluka bika la bishay‘in huwa a`zamu minka

Jag ber dig i ditt namn, eftersom det inte finns något stort som du är.

Du kan prostrera dig själv och upprepa följande tjugo gånger:

يَا رَبِّ.

ya rabb(i)

O min Herre!

Och upprepa sedan följande sju gånger:

يَا اَللهُ.

ya allah(u)

O Allah!

Och upprepa sedan följande sju gånger:

لا حَوْلَ وَلا قُوَّةَ إلاَّ بِاللّهِ.

la hawla wala quwwata illa billah(i)

Det finns varken makt eller kraft rädda hos Allah.

Och upprepa sedan följande tio gånger

مَا شَاءَ اللهٌُ.

ma sha’allah(u)

Endast det som Allah vill (kommer att bli).

Och upprepa sedan följande tio gånger:

لا قُوَّةَ إلاَّ بِاللّهِ.

la quwwata illa billahi

Det finns ingen energibesparing hos Allah.

Du kan sedan be till den Allsmäktige Allah att sända välsignelser över den Helige Profeten och be om att Gud Uppfyller dina önskemål. Det nämns i Hadith 'Vid Allah, jag svär, även om du ber om behov så många som regndroppar, kommer Allsmäktige Allah, av sin generositet och ynnest, att uppfylla dem alla."

6. Enligt den Helige Profeten är det önskvärt att be en 100 Rakat (50x2) enligt följande:
I varje raka, efter recitationen av surahh Fatiha, recitera surahh Ikhlaas 10 gånger. Efter bönen recitera följande: Ayat Kursi 10 gånger, Fatiha 10 gånger och Subhanallah 100 gånger.

7. Enligt Imam Jaa’far As Sadiq (A.S.) är det önskvärt att be en 6 raka salat,  enligt följande:

I varje raka recitera surahh Fatiha, surahh Yasin, surahh Mulk & surahh Ikhlass.

16e natten:

Det har rapporterats från den helige profeten (s): Den som utför på den sextonde natten av Sha'ban, en 2 Raka' bön, och reciterar i varje enhet surah Fatiha en gång, Ayatul Kursi en gång och surah Ikhlaas 15 gånger, Allah har sagt, "Jag ska ge den som utför denna bön en belöning som liknar den som jag ger dig för ditt profetskap och ska bygga honom tusen palats i paradiset."

17e natten:

Det har rapporterats från den helige profeten (s): Den som utför på den sjuttonde natten av Sha'ban, en 2 Raka' bön, och reciterar i varje enhet surah Fatiha en gång och surah Ikhlaas 71 gånger, och sedan ber Allah om förlåtelse sjuttio gånger efter bönens slut, Allah kommer förlåta honom innan han reser sig och ingen anstöt ska noteras för honom.

18e natten:

Det har rapporterats från den helige profeten (s): Den som utför på den artonde natten av Sha'ban, en 10 (5x2) Raka'-bön, och reciterar i varje enhet surah Fatiha en gång och surah Ikhlaas fem gånger, Allah kommer uppfylla alla de behov som efterfrågas denna natt och om personen är usel, skulle Han ändra personen till att bli välsignad och om personen dör före nästa år, kommer Han ändra den till martyrskap.

19e natten:

Det har rapporterats från den Helige Profeten (s): Den som utför under den nittonde natten i månaden Sha'ban, en 2 Raka' bön, och reciterar i varje enhet surah Fatiha en gång, och Aya 26 och 27 av surah Ale-Imraan fem gånger, Allah kommer förlåta alla personens synder i det förflutna och framtiden, och acceptera alla böner som personen säger i framtiden. Om personens föräldrar kommer kastas i helvetet, skulle Allah ta ut dem.

20e natten:

Det har rapporterats från den Helige Profeten (frid och välsignelse över hans familj): Den som utför under den tjugonde natten i månaden Sha'ban, en 4 (2x2) Raka'-bön, och reciterar i varje enhet surah Fatiha en gång och surah 110 Nasr femton gånger, Jag svär vid Honom som rättmätigt utnämnde mig till profet, personen kommer inte lämna denna värld förrän personen ser sin plats i paradiset i sina drömmar och personen kommer återuppstå tillsammans med de mest hedervärda.

21a natten:

Det har rapporterats från den Helige Profeten (frid och välsignelse över hans familj): Den som utför den tjugoförsta natten i månaden Sha'ban, en 6 (3x2) Raka'-bön, och reciterar i varje enhet surah Fatiha en gång, surah Kauthar tio gånger, surah Ikhlaas tio gånger, Allah beordrar änglarna – de ärade upptecknarna (Kiraman Katibin) att inte registrera några dåliga gärningar för personen under ett år och bara registrera personens goda gärningar. Jag svär vid Honom som rättmätigt utnämnde mig till Profetskapet att alla som älskar mig och älskar Allah och utför denna bön – om personen inte kan stå upp, bönen kan utföras sittande – Allah är stolt över bönen och säger nära Hans änglar: Verkligen Jag förlåter personen.

22a natten:

Det har rapporterats från den Helige Profeten (frid och välsignelse över hans familj): Den som utför under den tjugoandra natten i månaden Sha'ban, en 8 (4x2) Raka'-bön, och reciterar i varje enhet surah Fatiha en gång och surah Kafiroon tio gånger, och efter bönens slut skänker välsignelser till profeten och hans familj tio gånger, och sedan ber om förlåtelse till Allah tio gånger, personen kommer inte lämna denna värld förrän personen ser sin plats i paradiset. Personen kommer att dö som muslim och få sjuttio profeters belöningar.

23e natten:

Det har rapporterats från den helige profeten (frid och välsignelse över hans familj): Den som utför under den tjugotredje natten av Sha'ban en 30 (2x15) Raka'-bön, och reciterar i varje enhet surah Fatiha en gång och surah Nasr en gång, Allah kommer ta bort allt hyckleri från personens hjärta och personen kommer vara bland dem vars hjärtan utvidgades vid islams tidiga tider. Allah den Sublime skulle återuppväcka honom med hans ansikte lysande som fullmånen.

24e natten:

Det har rapporterats från den Helige Profeten (s): Den som utför under den tjugofjärde natten av Sha'ban en 2 Raka' bön, och reciterar i varje enhet surah Fatiha en gång och surah Nasr tio gånger, Allah kommer hedra personen genom att befria personen från elden och rädda personen från gravens straff och tortyr. Personen kommer även besöka profeterna Adam och Noah och få deras medling/förbön (shafa’a).

25e natten:

Det har rapporterats från den helige profeten (s): Den som utför under den tjugofemte natten i månaden Sha'ban en 10 (5x2) Raka'-bön, och reciterar i varje enhet surah Fatiha en gång och surah Takathur en gång, Allah kommer ge personen belöningar av dem som uppmanar att göra gott och förbjuda ont plus belöningar från sjuttio profeter.

26e natten:

Det har rapporterats från den Helige Profeten (frid och välsignelse över hans familj): Den som utför under den tjugosjätte natten i månaden Sha'ban, en 10 (5x2) Raka'-bön, och reciterar i varje enhet surah Fatiha en gång och Aya 285 och 286 av surah Baqarah tio gånger, Allah den Sublime kommer skydda personen från den här världens olyckor och ge även ge personen sex strålar av ljus på uppståndelsens dag. 

27e natten:

Det har rapporterats från den Helige Profeten (frid och välsignelse över hans familj): Den som utför under den tjugosjunde natten i månaden Sha'ban, en 2 Raka'-bön och reciterar i varje enhet surah Fatiha en gång och surah Al-A'la tio gånger, Allah kommer registrera en miljon goda gärningar för personen, ta bort en miljon onda gärningar, höja personens rang en miljon gånger, bygga en miljon städer i paradiset för personen och beklä personen med kläder av tapperhet.

28e natten:

Det har rapporterats från den Helige Profeten (frid och välsignelse över hans familj): Den som utför under den tjugoåttonde natten i månaden Sha'ban, en 4 (2x2) Raka'-bön, och reciterar i varje enhet surah Fatiha en gång och surahs Ikhlaas, Al-Nas och Al-Falaq en gång vardera, kommer att återuppstå på uppståndelsens dag med sitt ansikte skinande som fullmånen och uppståndelsens plågor ska avvärjas från honom.

29e natten:

Det har rapporterats från den Helige Profeten (s): Den som utför under den tjugonionde natten i månaden Sha'ban, en 10 (5x2) Raka'-bön, och reciterar i varje enhet surah Fatiha en gång och surahs Al-Takathur, Al-Nas och Al-Falaq och Ikhlaas 10 gånger vardera, Allah skulle ge personen belöningen från de seriösa tillbedjarna, lägga på positiva gärningar på personens våg och personen kommer även korsa bron (Sirat) som en bländande blixt.

30e natten:

Det har rapporterats från den Helige Profeten (s): Den som utför under den trettionde natten i månaden Sha'ban, en 2 Raka'-bön, och reciterar i varje enhet surah Fatiha en gång, surah A'la tio gånger, och efter bönens slut, skänker välsignelser till profeten hundra gånger, Jag svär vid Honom som rättmätigt utnämnde mig till Profetskapet att Allah kommer upprätta en miljon städer åt personen i det rikliga paradiset och till och med av alla invånare på himlen och jorden skulle samlas, de kommer inte kunna räkna personens belöningar. Allah kommer också ge tusen behov åt personen.

Allmänna handlingar för månaden Sha'aban

FASTA

Imam Ali bin Husayn Zainul Abideen (as) sa till sina följeslagare: "Den Helige Profeten brukade iaktta fasta under hela månaden Sha'ban. Därför måste den som älskar den Helige Profeten och som önskar närhet till Allah och ta emot gåvor, förmåner och belöningar i den här världen och i Livet Efter detta, måste koppla Sha'ban med Ramadhan (i fråga om fasta och speciella böner ).

---

VÄLGÖRENHET

"Vilka är de bästa gärningarna som bör göras i Sha’ban." Imamen (a.s) svarade, "Allmosor och att söka förlåtelse är de bästa gärningarna i Sha’ban. Sannerligen, om någon av er ger allmosor i Sha’ban, kommer Allsmäktige Allah att föda upp den allmosan på samma sätt som ni föder upp era små kameler. Därför kommer denna allmosa att vara lika stor som berget Uhud på uppståndelsens dag.” Det är en räddning från helvetet.

---

SÖK FÖRLÅTELSE

Enligt berättelser är de bästa bönen och åkallelserna under Shaban böner för att söka förlåtelse från den Allsmäktige Allah (dvs. istighfar). Därför, att söka den Allsmäktiges förlåtelse sjuttio gånger om dagen i Sha’ban är lika med att söka hans förlåtelse sjuttio tusen gånger om dagen under de andra månaderna.

Recitera 70 gånger varje dag:

اسْتَغْفِرُ ٱللَّهَ وَاسْالُهُ ٱلتَّوْبَة

astagfirullaaha wa as-aluhut tawbah
Jag söker Allahs förlåtelse och bönfaller Honom för min återvändo.

اسْتَغْفِرُ ٱللَّهَ ٱلَّذِي لاَ إِلٰهَ إِلاَّ هُوَ ٱلرَحْمٰنُ ٱلرَّحِيمُ ٱلْحَيُّ   ٱلْقَيُّوْمُ  وَاتُوبُ إِلَيْهِ

astaghfirullaahallad’ee laa ilaaha illa huwar rahmano rah’eemul h’ayyul qayyoomu wa atoobu ilayhi

"Jag ber Allah om förlåtelse, Han, som ingen annan gud är värdig att dyrkas utom Han, Den Barmhärtige, Den Nåderike, Den Evige, Den Bestående, och jag vänder mig till Honom."

---

Recitera följande 1000 gånger, när som helst under månaden

لاَ إِلٰهَ إِلاَّ ٱللَّهُ  وَلاَ نَعْبُدُ إِلاَّ إِيَّاهُ مُخْلِصِينَ لَهُ ٱلدِّينَ وَلَوْ كَرِهَ ٱلْمُشْرِكُون

laa ilaaha illallaahu  wa laa naa’-budu illaa iyyaahu mukhlis’eena lahud deen wa law karihal mushrikoon

"Det finns ingen gud utom Allah, och vi dyrkar ingen annan än Honom, vi tillägnar Honom vår religion, även om de som tillber avgudar avskyr det."

---

Recitera följande varje kväll efter den 15:e.

اللّهُمَّ إنْ لَمْ تَكُنْ غَفَرْتَ لَنَا فِيمَا مَضَى مِنْ شَعْبَانَ فَاغْفِرْ لَنَا فِيمَا بَقِيَ مِنْه

Allaahumma In Lam Takun Ghafarta Lanaa Feema Maz”aa Min Shaa’baana Faghfirlanaa Feema Baqiya Minhu

"Oh Allah, om Du inte har förlåtit oss för det som har gått av Sha'ban, förlåt oss för inom det som återstår av det" 

---

Varje torsdag rekommenderas fasta och en 2 Raka bön. I varje enhet, efter recitationen av surahh Fatihah, recitera surahh Ikhlaas 100 gånger. Efter recitera Salawaat 100 gånger.

Rapporten tillägger att Gud den Allsmäktige uppfyller ett antal av personens behov relaterade till världen och mängder av behov relaterade till det härefter.

Traditioner säger att himlen är utsmyckad varje torsdag i Sha’ban-månaden och änglar vädjar till Gud att förlåta dem som fastar och besvarar deras åkallanden.

---

Recitera den särskilda bönen av Imamen Zaynul Aabideen varje dag eftermiddag

---

Recitera Salawat så mycket som möjligt:
اللّهُمّ صَلّ عَلَى مُحَمّدٍ وَآلِ مُحَمّدٍ

---

Recitera Recite Munajat Shabaniyah med närvaro av hjärtat.

---

4 enheter Salat, i varje enhet efter surahh Hamd recitera 50 gånger surahh ikhlaas. Helige profet Muhammad sa: "Om en person reciterar detta i månaden Sha'ban, under döden kommer personens ande att avlägsnas med lätthet, och personens grav kommer att bli rymlig, och på domedagen, när personen kommer ut ur sin grav, kommer personens ansikte att lysa klart som en fullmåne och 'Kalaam Al-shahada' kommer att vara på hans läppar."

---

Recitera den heliga Koranen så mycket som du kan. När Abū Salt al-Harawī besökte Imam Ali al-Ridā som under den sista veckan av Sha'bān, rådde imamen honom att säga: O Abū Salt, ägna dig åt det som är fördelaktigt för dig. Be mycket och gör mycket istighfār. Läs så mycket av den heliga Koranen som du kan.

---

Varje fredag i Shaban Recitera Ziarat Jamia Kabira:

Källa: www.duas.org/shaban.htm

"Detta är en välsignad skrift som Vi har uppenbarat för dig, [Muhammad]. Människorna bör tänka över dess budskap och lägga dem på minnet, om de har förstånd" [1]. Vid flera tillfällen uppmuntrar den heliga Koranen oss att reflektera över dess budskap och de som inte reflekterar över Koranens verser fördöms: "Tänker de alls inte på vad Koranen [har att säga]? Eller har de dragit för regeln för sina hjärtan" [2]. Liknande innebörd finner man bland Ahl al-Bayts ord där de nämner fördelarna med att reflektera och uppmanar till det; till exempel att en timmes reflektion är bättre än ett år av tillbedjan och att den är den största formen av tillbedjan [3]. Observera dock att reflektion i sig inte har någon vikt, precis som kunskap i sig inte är tillräcklig och handling i sig saknar värde, vilket kommer att diskuteras i en annan artikel. Anledningen till att det finns en stor betoning på reflektion är att det är inledningen till att väcka hjärtat och förändra dess tillstånd. Imam Ali (frid vare med honom) sa: "Väck ditt hjärta genom reflektion" [3]; och ett vaksamt hjärta återspeglas i ens yttre handlingar, Imamen sa också: "Den som har ett ödmjukt hjärta kommer att ha ödmjuka handlingar" [4].

Vad ska man reflektera över eller tänka på? Som det nämns i versen ovan så är hela Koranen ämnat för reflektion, men vissa verser uppmanar specifikt till reflektion över Guds skapelse: "I skapelsen av himlarna och jorden, växlingarna av natt och dag finns tecken för de förståndiga. De som tänker på Gud stående, sittande och på sina sidor och reflekterar över skapelsen av himlarna och jorden, säger: 'Vår Herre, du har inte skapat detta i förgäves. Hög är du. Rädda oss från Eldens straff.'" [5] samt att reflektera över människorna före oss:

 "Så [gick det för] era [likasinnade] föregångare. De ägde mera makt än ni och överträffade er i rikedom och antal söner. De fick njuta sin del [av det goda i denna värld]. Och ni har fått njuta er del [av denna världens goda], liksom de fick som levde före er. Liksom de ägnar ni er åt tomt och meningslöst prat. Alla dessa människors strävanden gick om intet [och blev utan frukt] i detta liv [och i det kommande]. De är förlorarna.." [6]. 

Det finns även en uppmaning till att man tänker över Guds välsignelser och ens synder. Däremot kan det vara mer givande att reflektera över monoteism (tawhid) och livet efter döden, eftersom de är de viktigaste och upprepade ämnena i den ädla Koranen. Faktum är att reflektion över skapelsen och nationerna före oss är kopplade till dessa två ämnen. Imam al-Ridha (frid vare med honom) sade: "Dyrkan är inte att utföra mycket böner och fasta, utan dyrkan är att reflektera över det som är kopplat till Gud" [7]. Och Profeten (frid vare med honom och hans hushåll) sa: "Den bästa typen av islamisk asketism (zuhd) är att tänka på döden, och den mest dygdiga tillbedjan är att tänka på döden, och den mest fördelaktiga reflektionen är att tänka på döden" [8].

Den naturliga frågan som uppstår efter att ha påpekat vad man bör reflektera över är hur man ska reflektera? I första hand är reflektion beroende av kunskap, vilket de flesta människor har. I andra hand kräver reflektion ett fungerande verktyg för reflektion - vilket är intellektet - och därmed är det viktigt att förvärva kunskap som leder till att resonemangen är logiska och inte grundad i begär. Att använda förnuftet är ett sätt att upptäcka sanningar och Guds bevis mot oss på domedagen, på liknande sätt som profeterna är Guds bevis. Ibn al-Sikkit frågade Imam al-Sadiq (frid vare med honom): "Vad för bevis har Gud mot människorna idag [det finns inga profeter längre]?", Imam al-Sadiq svarade: "Intellektet. Den används av den sanningsenliga för att känna igen Guds existens och bekräfta den, och den används av den lögnaktiga för att förneka Guds existens och ljuga om den" [9]. Ett exempel på kunskap som de flesta människor har är att livet efter döden är människans verkliga hem och att det är en evig värld där man kan uppnå ren njutning utan något lidande - till skillnad från denna värld. Däremot kan reflektionerna och frågorna man ställer kring livet efter döden vara av mindre betydelse. 

Det var en ung man med funktionsnedsättning som ställde upprepade frågor till föreläsaren om mat och dryck i livet efter döden (barzakh) efter en föreläsning, som om det var en av hans största bekymmer. Det har rapporterats att Imam Ali (frid vare med honom) sa: "Den som har sin ambition begränsad till att fylla sin mage, så är hans värde begränsat till vad som kommer ut ur den" [10]. Därmed skulle det vara olämpligt om en sådan typ av reflektion uppstår hos en människa som är välsignad med ett friskt intellekt, men för den personen med funktionsnedsättning är det av dem bästa formerna av tillbedjan - "Säg: 'Var och en går till väga på sitt sätt…'" [11].

Och konsekvensen för den som inte reflekterar är att det kan leda till att man blir inkluderade i versen "Och i sin ondska och sitt högmod förnekade de [tecknen], trots att de i sitt innersta var övertygade om deras äkthet" [12] eller versen "[Och minns] att de sade: 'Herre Gud! Om detta är Din sanning, låt då stenar regna över oss från himlen eller ett svårt lidande drabba oss!'" [13]. 

Det är förväntat att man skulle be om vägledning till sanningen snarare än lidande - vilket är minst sagt förbryllande. En annan vers som vi hoppas inte ska vara applicerbar på oss är: "Även om de fick se alla tecken skulle de inte tro på dem; [ja, det går] så långt att när de kommer och vill tvista med dig, säger de: '[Vad du berättar] är ingenting annat än sagor från förfädernas tid!'" [14]. Som motpol till dem som inte reflekterar och vars reflektion var bättre än ett års tillbedjan, kan vi ta exemplet med Hurr ibn Yazid al-Riyahi, som i en stund ändrade sitt tillstånd från att vara av dem olyckliga till de lyckliga och hans grav besöks idag av Imam Husseins (frid vare med honom) älskare. Avslutningsvis är det kanske lämpligt att nämna att alla tankar kommer från Djävulen, förutom de tankar som är relaterade till Gud, vilket nämns i versen: "Den som är blind för den Nåderikes påminnelser låter Vi få ett ont väsen som ständig följeslagare" [15]. Om man förstår detta kommer man att bli befriad från meningslösa tankar och inte bry sig för rykten och spekulationer, och ens intellekt faller då inte till nivån som präglas av illusioner. 

التفكر

⸨كِتابٌ أَنْزَلْناهُ إِلَيْكَ مُبارَكٌ لِيَدَّبَّرُوا آياتِهِ ولِيَتَذَكَّرَ أُولُوا الْأَلْبابِ⸩ [1]، فالتدبر هدف أساسي لنزول القرآن الكريم ويلوم الله الذين لا يتدبرون فيه الآية ⸨أَفَلا يَتَدَبَّرُونَ الْقُرْآنَ أَمْ عَلى‏ قُلُوبٍ أَقْفالُها⸩ [2]. وتوجد ملاحظة بما يتعلق بمعنى التدبر وكيف يختلف عن التفكر – وهو اختلاف طفيف لا يراعى في هذا المقال كثيرا – وليس هنا محل التفصيل، ولكن إجمالا التدبر هو الاعتبار الذي يحصل عن طريق التأمل في عواقب الأمور والتفكر لا يشترط فيه التأمل في عواقب الأمور. ووردت فضائل كثيرة في التفكر والحث عليه، منها أن تفكر ساعة أفضل من عبادة سنة وأن التفكر هو أعظم العبادات [3]، وفي رواية أن استقامة العقل صدق الاعتبار. ومن الواضح أن التفكر بما هو تفكر ليس له وزن، كما أن العلم بما هو علم ليس بكاف، والعمل بما هو عمل لا قيمة له، وسيأتي تفصيل ذلك إن شاء الله في مقال آخر. ومن الواضح أن التفكر مقدمة لتنبيه القلب وتغير حاله، فعن أمير المؤمنين عليه السلام قال: ⸨نبه بالتفكر قلبك⸩ [3]، وينعكس حال القلب أو الإيمان في الأعمال الخارجية، فعنه عليه السلام: ⸨من خشع قلبه خشعت جوارحه⸩ [4]. فالفكر السليم هو المبدأ للخيرات كلها، وهذا يكشف عن فضل التفكر.

وبماذا علينا أن نتدبر أو نتفكر؟ ذكرت الآيات بأن القرآن كله محل للتدبر، و بعض الآيات تحث على التفكر في ما خلق الباري ⸨إِنَّ فِي خَلْقِ السَّماواتِ وَ الْأَرْضِ وَ اخْتِلافِ اللَّيْلِ وَ النَّهارِ لَآياتٍ لِأُولِي الْأَلْبابِ ۝ الَّذِينَ يَذْكُرُونَ اللَّهَ قِياماً وَ قُعُوداً وَ عَلى‏ جُنُوبِهِمْ وَ يَتَفَكَّرُونَ فِي خَلْقِ السَّماواتِ وَ الْأَرْضِ رَبَّنا ما خَلَقْتَ هذا باطِلاً سُبْحانَكَ فَقِنا عَذابَ النَّارِ⸩ [5] و التفكر في الأمم قبلنا ⸨قَدْ خَلَتْ مِنْ قَبْلِكُمْ سُنَنٌ فَسِيرُوا فِي الْأَرْضِ فَانْظُروا كَيْفَ كانَ عاقِبَةُ الْمُكَذِّبِينَ⸩ و الآية ⸨كَالَّذِينَ مِنْ قَبْلِكُمْ كانُوا أَشَدَّ مِنْكُمْ قُوَّةً وَ أَكْثَرَ أَمْوالاً وَ أَوْلاداً فَاسْتَمْتَعُوا بِخَلاقِهِمْ فَاسْتَمْتَعْتُمْ بِخَلاقِكُمْ كَمَا اسْتَمْتَعَ الَّذِينَ مِنْ قَبْلِكُمْ بِخَلاقِهِمْ وَ خُضْتُمْ كَالَّذِي خاضُوا أُولئِكَ حَبِطَتْ أَعْمالُهُمْ فِي الدُّنْيا وَ الْآخِرَةِ وَ أُولئِكَ هُمُ الْخاسِرُونَ⸩ [6]، والخلاق هو النصيب. لكن من أهم مواضيع القرآن المجيد هو التوحيد والموت، فالتفكر بهما قد يكون أرجح، بل التفكر في الخلق وفي الذين من قبلنا يرجع إلى هذين الموضوعين؛ عن الإمام الرضا عليه السلام قال: ⸨ليس العبادة كثرة الصلاة والصوم، إنما العبادة التفكر في أمر الله عز وجل⸩ [7] وعن النبي صلى الله عليه وآله قال: ⸨أفضل زهد في الدنيا ذكر الموت، وأفضل العبادة ذكر الموت، وأفضل التفكر ذكر الموت⸩.

والتسائل الطبيعي بعد ما أشير إلى ما يتفكر به هو كيف نتفكر؟ أولا فالتفكر متوقف على العلم، وأكثر الناس متوفر عندهم هذه المقدمة، فمثلا كلنا نعلم أن الآخرة موطن الإنسان الحقيقي وهو عالم لا نهاية له، وبالإمكان الحصول على اللذة المحض التي لا يخالطها ضرر أو العذاب المحض الذي لا يخالطه لذة، خلافا للدنيا. و بالدرجة الثانية يحتاج التفكر إلى آلة التفكر السليم وهو العقل – أو في الاصطلاح القرآني القلب – فمن المهم تحصيل العلوم العقلية لتكون الاستدلالات منطقية وليست ناشئة عن الهوى. والتعقل هو من الطرق لمعرفة بعض الحقائق وحجة الله علينا، سأل ابن السكيت الإمام الصادق عليه السلام: ⸨ما الحجة على الخلق اليوم؟ فقال عليه السلام: العقل يعرف به الصادق على الله فيصدقه، والكاذب على الله فيكذبه⸩ [9]. وكان شابا ظاهره أنه من ذوي الإحتياجات الخاصة يسأل المحاضر عن الأكل والشرب في البرزخ بعد المحاضرة وأطال في الأسئلة، وكأن هذا الموضوع من أكبر همومه؛ لقد ورد عن أمير المؤمنين عليه السلام أنه قال: ⸨من كانت همته ما يدخل بطنه، كانت قيمته ما يخرج منه⸩ [01]، فلو صدر مثل هذا النوع من التفكر من الإنسان الذي أنعم الله عليه بالعقل السوي لكان في غير محله، فلهذا الشخص الذي سأل كان له من أفضل العبادات، ⸨قُلْ كُلٌّ يَعْمَلُ عَلى‏ شاكِلَتِهِ⸩ [11].                             

وعاقبة من لا يتفكر هو أن يؤول إلى أن يكون مصداقا للآية ⸨وجَحَدُوا بِها واسْتَيْقَنَتْها أَنْفُسُهُمْ ظُلْماً وعُلُوًّا⸩ [21]، وفي آية صريحة تحتار بها الأذهان ⸨وإِذْ قالُوا اللَّهُمَّ إِنْ كانَ هذا هُوَ الْحَقَّ مِنْ عِنْدِكَ فَأَمْطِرْ عَلَيْنا حِجارَةً مِنَ السَّماءِ أَوِ ائْتِنا بِعَذابٍ أَلِيمٍ⸩ [31]، والمتوقع أن يطلبوا الهداية وليس العذاب، ومن الآيات التي نرجو ألا نكون مصداقا لها الآية ⸨وَ مِنْهُمْ مَنْ يَسْتَمِعُ إِلَيْكَ وَ جَعَلْنا عَلى‏ قُلُوبِهِمْ أَكِنَّةً أَنْ يَفْقَهُوهُ وَ فِي آذانِهِمْ وَقْراً وَ إِنْ يَرَوْا كُلَّ آيَةٍ لا يُؤْمِنُوا بِها حَتَّى إِذا جاؤُكَ يُجادِلُونَكَ يَقُولُ الَّذِينَ كَفَرُوا إِنْ هذا إِلاَّ أَساطِيرُ الْأَوَّلِينَ⸩ [41]. وفي مقابل هؤلاء الذين لم يتفكروا نجد مثلا الحر، ففي ساعة تحول من الأشقياء إلى السعداء، ويزار اليوم من قبل محبي الإمام الحسين عليه السلام، فكان تفكره من التفكر الذي هو أفضل من عبادة سنة. ولا بأس بختم أن كل الأفكار هي من الشيطان، إلا الأفكار المرتبطة بالله جل ذكره أو الإلهامات الرحمانية بدليل الآية ⸨ومَنْ يَعْشُ عَنْ ذِكْرِ الرَّحْمنِ نُقَيِّضْ لَهُ شَيْطاناً فَهُوَ لَهُ قَرِينٌ⸩ [51]، فالموجودات الخيالية النفسانية تقف مانعا لهدوء البال والسكينة والاستقرار، وعلى اليقظ أن يحرص على بيت القلب في جميع الأحوال، لأن من ديدن هذه الموجودات أنها تختبئ في زوايا القلب وتهاجم هذا المسكين فجأة شاهرة سيف العداوة والجفاء، ولا ريب أن هذه الخواطر أقوى من الشواغل الخارجية التي يتخلص منها بالعزلة والابتعاد، ف⸨تَبَتَّلْ إِلَيْهِ تَبْتِيلاً⸩ وتوسل بالأئمة الأطهار. وإذا عرفت هذا لقلعت عن وجودك الوسواس، ولا همك قيل ولا قال، ولا سقط عقلك إلى مرتبة الأوهام، أيدنا الله إلى ذلك الحال ⸨أَلا إِنَّ أَوْلِياءَ اللَّـهِ لا خَوْفٌ عَلَيْهِمْ وَ لا هُمْ يَحْزَنُونَ⸩.

Källor 

[1] Koranen (38:29)

[2] Koranen (47:24)

[3] Bihar al-Anwar, vol. 68, s. 327

[4] Wasail al-Shia, vol. 7, s. 262

[5] Koranen (3:190-191)

[6] Koranen (9:69)

[7] Al-Kafi, vol. 2, s. 55

[8] Bihar al-Anwar, vol. 6, s. 137

[9] Al-Kafi, vol. 1, s. 25

[10] Mizan al-Hikma, vol. 4, s. 3472 

[11] Koranen (17:84)

[12] Koranen (27:14)

[13] Koranen (8:32)

[14] Koranen (6:25)

[15] Koranen (43:36)

Det finns flera tecken som talar för att en person är av dem troende. Ett distinkt tecken är att det har skett en förändring i ens tillstånd när man hör Imam Hussains (frid vare med honom) namn; "Imam Hussains martyrskap lämnar ett glöd i dem troendes hjärtan som aldrig svalnar" [1]. Imamerna (frid vare med dem) betonar vikten av att besöka och ha en nära anknytning till honom och Profeten (frid vare med honom och hans hushåll) har även uttryckt värdet av denna anknytning: "Gud älskar den som älskar Hussain" [2]. En av de effektivaste sätten att skapa denna anknytning och närhet är att delta i Ziyarat al-Arbaeen - en pilgrimsfärd till Karbala på den tjugonde dagen av månaden Safar. Att utföra denna pilgrimsfärd är ett annat tecken på att man är en av de troende enligt återberättelser [3]. Med detta som grund och Sayeda Zainab (frid vare med henne) i åtanke tar sig miljontals människor till Karbala gåendes. De som når och anländer hos Imamen trötta och utmattade får en unik och speciell behandling, eftersom utmanande handlingar har en särskild vikt. Imam al-Sadiq (frid vare med honom) sa: "Förvisso om Imam Ali (frid vare med honom) stod inför två handlingar, där båda resulterar i lydnad gentemot Gud, så utförde han den som var mest utmanande"[4]. 

Man kan ha för sig att Arbaeen är enbart en form av tillbedjan, men faktum är att shiaislams styrka samt upprätthållande ligger i dess engagemang och kontinuerliga koppling till de religiösa ceremonier kring Imam Hussain (frid vare med honom). Anledning är att religiösa ceremonier speglar religionens troslära och bidrar till dess kvarstående. Kanske är detta ett av de viktigaste orsaker till att den religiösa prägeln som dominerade i många århundraden i vissa västerländska länder är nu borta. Däremot tittar man på shiaislam, så deltar i Arbaeen praktiserande muslimer och de som under året varit bekväma med att samla på sig synder, men även icke-muslimer. Detta är ett tydligt tecken på att Arbaeen drar människor till religionen och bidrar till deras religiösa utveckling! Det är även klart för den kära läsaren att Imam Mahdis (må Gud påskynda hans återkomst) uppdrag har en koppling till Imam Hussains ärende, vilket reflekteras under Arbaeen då människor uppoffrar sin bekvämlighet för de principer man står för. Det man ser under dessa dagar är en glimt av en samhällelig fulländning - vad gäller ekonomi, diskriminering och andra sammhällsfrågor.

Samhällsvetare har försökt att förstå detta fenomen, eller som de kallar det; “religiös turism” och hur det hanteras. Vad säger de lärda för att samla flera miljoner människor på en plats? Och hur lyckas man förse besökarna med säkerhet, mat, boende och vård? För att förstå Arbaeens framgången måste man först förstå att Imam Hussain (frid vare med honom) är härskaren över de troendes hjärtan och räddaren från all mörker. 

"Troende! Svara när Gud och [Hans] Sändebud kallar er till det som ger er liv!" [5], och den snabbaste vägen till det som ger liv är martyrernas mästare - Imam Hussain (frid vare med honom)!

زيارة الأربعين 

من العلامات الدالة على الإيمان تغير الحال عند سماع إسم سيد الشهداء عليه السلام، لأن ⸨لقتل الحسين حرارة في قلوب المؤمنين لا تبرد أبدا⸩ [1]، والأئمة يؤكدون على زيارته والارتباط به، بل النبي صلى الله عليه وآله بين عظمة الارتباط بسبطه: ⸨أحب الله من أحب حسينا⸩ [2]. ومن أوضح الطرق للارتباط به زيارة الأربعين، وهي أيضا من علامات المؤمن كما ورد عن الإمام العسكري عليه السلام [3]، وتأسيا بالسيدة زينب عليها السلام يذهب جمع كبير مشيا إلى كربلاء في العشرين من صفر، ويبدو أن الإمام أكثر إكراما لمن يأتيه متعبا، لأن الأعمال الشاقة لها وزن مميز - عن الإمام الصادق عليه السلام قال: ⸨والله ما عرض لعلي عليه السلام أمران قط كلاهما لله طاعة إلا عمل بأشدهما وأشقهما عليه⸩.

وليس زيارة الأربعين أمرا تعبديا محضا، بل قوة التشيع ونبضه المستمر له ارتباط وثيق بإحياء شعائر الإمام الحسين عليه السلام، والمقصود من النبض ليس النبض المجازي بل هو نبض حقيقي، وذلك يكمن في أن الشعائر الدينية هي عبارة عن تجسيد العقائد ولا يمكن إقامة دين خال من الشعائر، ولعل هذا من أهم الأسباب التي أدت لمحو الطابع الديني الذي كان مهيمنا لعدة قرون في بعض الدول الغربية. أما قضية الإمام الحسين عليه السلام يشارك فيها المهتم في أمر دينه والذي داوم على كثير من المعاصي طيلة السنة وحتى غير المسلم، وهذا خير دليل على أن زيارة الأربعين جنة آتت أكلها! ولا يخفى على القارئ الكريم أن مشروع الإمام المهدي عجل الله فرجه له ارتباط بالقضية الحسينية بل هو قائم بها، وذلك لأن الشعائر الحسينية تدرب الإنسان على التضحية في سبيل القيم، إضافة إلى أنه نوع من التكامل على الصعيد الاجتماعي؛ من جهة الاقتصاد وعدم التمييز العنصري وما شاكل من الأمور الاجتماعية.  

وحاول علماء الاجتماع فهم هذه الظاهرة - أو باصطلاحهم السياحة الدينية - وكيفية تدبيرها؛ ماذا يقول الخطباء لتجتمع الملايين من الناس في مكان واحد؟ وما هي العوامل التي تؤدي إلى نجاح خدمة الزائرين من الأمن والأكل والمبيت والصحة؟ ولا يفهم نجاح مشروعية زيارة الأربعين إلا من اكتحلت عينه بغبار زوار الإمام الحسين عليه السلام، ونور وجوده بخدمة محبيه، وأيقن أنه سلطان قلوب المؤمنين! والله يقول: ⸨يا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا اسْتَجِيبُوا لِلَّـهِ وَ لِلرَّسُولِ إِذا دَعاكُمْ لِما يُحْيِيكُمْ⸩ [5]، وسبيل سيد الشهداء يحي الموتى التائهين.

Källor

[1] Mustadrak al-Wasail, vol. 10, sid. 318

[2] Bihar al-Anwar, vol. 43, sid. 271

[3] Bihar al-Anwar, vol. 98, sid. 329

[4] Bihar al-Anwar, vol. 41, sid. 133

[5] Koranen (8:24)

En tanke kring människans handling

Imam al-Sadiq (frid vare med honom) återberättade att Profeten (frid vare med honom och hans hushåll) sa: "Den som hävdar att Gud befaller ondska och oanständighet har tillskrivit osanningar om Gud, och den som tror att gott och ont sker utan Guds vilja har uteslutit Gud från sin makt. Den som hävdar att synder kan begås utan Guds tillåtelse, har tillskrivit osanningar om Gud och den som tillskriver osanningar om Gud kommer att kastas in i helvetet" [1]. 

Det finns tre möjligheter vad gäller den verkliga orsaken för människans handlingar:

1. Att den verkliga orsaken är Gud och att människan inte har någon inverkan
2. Att den verkliga orsaken endast är människan själv
3. Att den verkliga orsaken är både Gud och människan

Man kan ha för sig att determinism (möjlighet 1) och fri vilja (möjlighet 2) är negationer och därmed utesluts någon tredje möjlighet vad gäller människans handlingar. För att två saker ska klassas som negationer krävs det att den ena är en existens och att den andra inte är det. Men fallen här – d.v.s. Guds verkande i determinism och människans verkande i fri vilja – är existenser och därmed inte negationer till varandra. Man skulle även kunna utgå ifrån att determinism och fri vilja är två existenser som är komplement till varandra och därmed begränsas människans handlingar till endast dessa två möjligheter. Dock brister detta argument eftersom determinism och fri vilja tillhör komplementen som har en tredje möjlighet, precis som svart och vitt är komplement men det finns även andra färger. Att det skulle finnas en tredje möjlighet till människans handling kan även erhållas från Ahl al-Bayts (frid vare med dem) återberättelser. Märk att den tredje möjligheten inte är en kombination av de två första alternativen, vilket skulle innebära att människan är tvingad till vissa saker och fri i andra och på så sätt utesluter man Gud från både Hans rättvisa och makt. Det vill säga, att acceptera första alternativet leder till att utesluta Gud från sin rättvisa och det andra alternativet resulterar i att uteslut Gud från sin makt, och både dessa saker – rättvisa och makt – tillhör Honom.

Bland de saker som ger en inbillning av determinism är återberättelserna om leran som människan är skapad av. Imam al-Sajjad (frid vare med honom) sa: "Gud den allsmäktige har skapat profeterna från en utvald lera – deras hjärtan och kroppar. Han skapade även troendes hjärtan från denna lera, men kropparna på ett annat sätt. De icke-troende skapade Han från underjordisk lera – deras hjärtan och kroppar. Han blandade den utvalda leran med den underjordiska och av denna blandning föder den troende icke-troende och den icke-troende den troende och det är från denna blandning som den troende gör ont och den icke-troende gör gott. Således längtar troendes hjärtan efter det den skapades av, och icke-troendes hjärtan längtar efter det som denne skapades av". Men i en återberättelse från Imam al-Sadiq (frid vare med honom) framgår det att människans lera är en följd av det som Gud har känt till om skapelsen. Imamen blev tillfrågad: "Så du säger att avkomman till Adam är alla lika i ursprung och de skiljer sig bara genom gudsfruktan". Han (frid vare med honom) svarade: "Ja. Jag har funnit att skapelsens ursprung är lera, fadern är Adam och modern är Eva. De skapades av en enda Gud och de är Hans tjänare. Gud, den allsmäktige, valde bland avkomman till Adam individer vars födelse är ren och vars kroppar är goda och Han bevarade dem i männens länder och kvinnors livmödrar. Från dem frambringade Han profeter och budbärare som är de renaste grenarna av Adam och Gud gjorde det inte på grund av något de gjort [än], utan Gud visste att de skulle lyda, tillbe och inte associera något med Honom. De som erhöll ära från Gud och hög status hos Honom gjorde så genom lydnad. Det är de som har dygd, excellens och ädelhet, och vad gäller resten av människorna så är de likadana, förutom de som har gudsfruktan – för att Han hedrar dem – och de som lyder Honom – för att Han älskar dem – och dem han älskar kommer inte att straffas med elden" [2].

Människan är inte tvingad i sina handlingar, utan tvingad till att göra val – "Vi har visat henne väg, att antingen visa tacksamhet eller att visa otacksamhet och så förneka [Oss]'' [3]. Detta gäller även i vissa situationer där det kan finnas en känsla av determinism – som vid en persons födsel. Det är människan som väljer sina föräldrar (med detta menas inte att man valde sin familj i en värld före denna, känd under benämningarna ‘Alm al-Thar, ‘Alm al-Mithaq eller ‘Alm al-Ashbah som vissa förespråkar, utan att man valde utifrån de handlingar man kommer att göra, annars kan samma frågor som ställs för denna värld ställas där), på så sätt skulle det innebära att förneka Guds rättvisa. Det finns ingen tvekan om att en persons föräldrar och omgivning har en inverkan på om man blir av dem lydiga tjänare eller arroganta syndare, vilket framgår i Koranens verser och i Ahl al-Bayts (frid vare med dem) ord. Gud säger: "Han som ser dig när du reser dig, och din rörelse bland dem som faller ned på sina ansikten i tillbedjan" [4], där Ahl al-Bayt (frid vare med dem) säger att det som menas är att Profeten (frid vare honom och hans hushåll) var i de troendes länder från en profet till en annan [5]. Han (frid vare med honom och hans hushåll) sa: "Jag har fortsatt att överföras från rena länder till rena livmödrar" [6]. Andra exempel är då Imam Ali (frid vare med honom) bad sin bror Aqeel – som hade kunskap om arabernas ättlingar – att hitta honom en fru "med en nobel härkomst, släktskap och mod" för att få en modig son som kommer att vara med Imam Hussein (frid vare med honom) [7]. Ett ytterligare exempel är då Imam Ali (frid vare med honom) överlämnade banern (flaggan) till sin son Muhammad ibn al-Hanafiyyah under slaget vid Jamal. Han sa till honom: "Bär den", men sonen tvivlade och Imamen upprepade: "Bär den". Sonen sa: "Åh den troendes ledare, ser du inte att pilarna faller som regnets droppar?". Imamen tog då baneret och sa: "Du har påverkats av din mors arvsanlag. Slå till som din far gör" [8]. Man ska dock ha i åtanke att släktskapet inte är den enda faktorn som gör en människa rättfärdig och lydig, vilket framgick i återberättelsen om människans lera att en icke-troende kan föda en troende och vice versa, utan släktskap underlättar. Och till den som vill tillhöra de troende "så kommer Vi att underlätta för honom" [9] – det vill säga underlätta för honom rättfärdiga handlingar – och den som vill tillhöra de icke–troende "så kommer Vi att underlätta för honom ondskans väg" [10].

Med förutsättning att aktören är människan och Gud, så är det viktigt att notera att människan beskrivs av sina handlingar – exempelvis en människa som mördar beskrivs som mördare – medan Gud inte beskrivs med människans (negativa) handlingar. Det beror på att Gud befaller goda handlingar och förbjuder onda. Även om Gud befaller något som kan uppfattas som en ond handling, ska inte handlingen tillskrivas Honom. Detta är en del av de rättfärdigas etik, vilket framgår tydligt i berättelsen om mötet mellan profeten Moses (frid vare med honom) och den rättfärdige tjänaren. Den rättfärdige tjänaren tillskrev sig själv viljan vid klargörande av visdomen bakom vanställning av båten, då han sa: "Vad båten beträffar tillhörde den några fattiga män som hämtade sitt levebröd ur havet, och jag ville göra åverkan på den" [11]. Vad gäller visdomen bakom dödandet av den unge mannen tillskrev han viljan till sig själv och till Gud, då han sa: "Med den unge mannen förhöll det sig så att hans föräldrar var troende, och vi hade all anledning att befara att han på grund av sin våldsamma framfart och sin gudlöshet skulle bli en tung börda för dem; vi hoppades därför att deras Herre i hans ställe skulle ge dem [en son] med bättre karaktär" [12]. Detta beror på att att döda har en negativ konnotation, medan att få ett nyfött barn uppfattas som något positivt. Och vad gäller uppbyggnad av muren tillskrev den rättfärdige tjänaren viljan enbart till Gud, då han sa: "Och vad muren beträffar tillhörde den två faderlösa ungdomar i byn och under den låg en skatt begraven som var deras egendom. Deras far hade varit en rättrådig man och det var din Herres vilja att de, när de uppnått vuxen ålder, som en nåd från Honom skulle få gräva upp denna skatt" [13]. Alla dessa handlingar genomfördes på Guds befallning, då tjänaren sa: "ingenting av detta har jag gjort av egen drift" [13]. Däremot, så tillskriver de arroganta syndarna det onda till Gud som Djävulen: "Min Herre, eftersom Du har vilselett mig" [14]. 

Det är även värt att nämna att teorin om den verkliga aktören begränsas inte till människans handlingar, men diskussionen sker oftast kring människan eftersom människan kommer att ställas till svars för sina handlingar. "När något gott kommer människorna till del, säger de: "Detta är [en gåva] av Gud"; men när något ont drabbar dem, säger de: "Detta är ditt [verk]." Säg: "Allt är från Gud." Hur är det fatt med dessa människor som knappt förstår [någonting av] det som sker?" [15].

خاطرة حول فعل الإنسان

عن أبي عبد الله عليه السلام قال:⸨قال رسول الله صلى الله عليه وآله: من زعم أنّ الله يأمر بالسوء والفحشاء فقد كذب على الله، ومن زعم أنّ الخير والشر بغير مشيئة الله فقد أخرج الله من سلطانه، ومن زعم أنّ المعاصي بغير قوّة الله فقد كذب على الله، ومن كذب على الله أدخله الله النار⸩. يوجد في فعل الإنسان ثلاث احتمالات:

١. أن يكون الفاعل الحقيقي هو الله ولا مدخلية للإنسان وإنما هو محل الفعل

٢. أن الفاعل الحقيقي هو الإنسان محض

٣. أن الفاعل الحقيقي هو الله والإنسان

قد يتبادر لأحدنا بأن الجبر والتفويض نقيضان، فلا يمكن أن يكون لفعل الإنسان احتمال ثالث، ولكن لكون شيئين نقيضين يلزم أن أحدهما وجودي والآخر عدمي، وكلاهما أمر وجودي – أي فاعلية الله في الجبر وفاعلية الإنسان في التفويض – فالجبر والتفويض ليسا بنقيضين. وإذا تبادر لأحدنا بأنّ الجبر والتفويض أمران وجوديان ولكنهما ضدان وبذلك ينحصر فعل الإنسان في هذين الاحتمالين، فالأمر ليس على هذا الشكل، فالجبر والتفويض من قبيل الضدين الذين لهما ثالث كما أنّ اللون الأسود والأبيض ضدان ولكن توجد ألوان أخرى، ويستفاد هذا من روايات أهل البيت عليهم السلام. وليس الأمر بين الأمرين أنّ الإنسان مجبور على بعض الأمور ومخير في بعض، فيجمع بين الجبر والتفويض من حيث لا يشعر ويخرج بذلك الله من سلطانه وعدله.

وممّا يوهم الجبر هي أخبار طينة المؤمن والكافر الواردة عن أهل البيت عليهم السلام، فعن الإمام علي بن الحسين عليه السلام قال: ⸨إنّ الله عز وجل خلق النبيين من طينة عليين – قلوبهم وأبدانهم. وخلق قلوب المؤمنين من تلك الطينة. وجعل خلق أبدان المؤمنين من دون ذلك، وخلق الكفار من طينة سجين – قلوبهم وأبدانهم. فخلط بين الطينتين، فمن هذا يلد المؤمن الكافر ويلد الكافر المؤمن، ومن هاهنا يصيب المؤمن السيئة، ومن هاهنا يصيب الكافر الحسنة، فقلوب المؤمنين تحن إلى ما خلقوا منه، وقلوب الكافرين تحن إلى ما خلقوا منه. ولكن في رواية عن الإمام الصادق عليه السلام يتضح أنّ طينة الإنسان تابعة لما علمه الله من العبد. سأل عليه السلام: فتقول أن ولد آدم كلهم سواء في الأصل لا يتفاضلون إلا بالتقوى؟ قال عليه السلام: نعم. أني وجدت أصل الخلق التراب، والأب آدم، والأم حواء، خلقهم إله واحد، وهم عبيده، إنّ الله عز وجل اختار من ولد آدم أناسا طهر ميلادهم، وطيب أبدانهم، وحفظهم في أصلاب الرجال وأرحام النساء، أخرج منهم الأنبياء والرسل، فهم أزكى فروع آدم، فعل ذلك لا لأمر استحقوه من الله عز وجل، ولكن علم الله منهم حين ذرأهم أنّهم يطيعونه ويعبدونه ولا يشركون به شيئا، فهؤلاء بالطاعة نالوا من الله الكرامة والمنزلة الرفيعة عنده، وهؤلاء الذين لهم الشرف والفضل والحسب، وساير الناس سواء، إلا من اتقى الله أكرمه، ومن أطاعه أحبه، ومن أحبه لم يعذبه بالنار⸩ [2].

فليس الإنسان مجبورا تكوينيا، إلّا على الاختيار – ⸨إِنَّا هَدَيْناهُ السَّبِيلَ إِمَّا شاكِراً وإِمَّا كَفُوراً⸩ [3]. نعم، الإنسان مجبورا على الاختيار، ولا كما قاله البعض بأنّ الإنسان مفوض إليه في بعض الأمور ومجبورا على بعض، بل الإنسان هو المختار حتى في بعض الأمور التي فيها رائحة الجبر، كالمولد. فالإنسان هو الذي يختار والديه (ليس المقصود أن الإنسان يختار في عالم قبل هذا العالم المعبر عنه بعالم الذر أو عالم الميثاق أو عالم الأشباح لأن من الممكن طرح نفس التساؤلات التي ترد في هذا العالم على ذلك العالم، بل المقصود أن المولد تابع لأفعال الإنسان) – وإلا فيلزم نفي العدل الإلهي. ولا ريب بأنّ مولد الإنسان له مدخلية في كون الإنسان من العباد المطيعين أو من العصاة المتكبرين، فالآيات والروايات واضحة في هذه المسألة، قال الله عز وجل ⸨وتَقَلُّبَكَ فِي السَّاجِدِينَ⸩ [4, 5]، وقال النبي صلى الله عليه وآله: ⸨لم أزل أنقل من أصلاب الطاهرين إلى أرحام الطاهرات⸩ [6]. وقد أوكل أمير المؤمنين عليه السلام أمر زواجه لأخيه عقيل الذي كان عارفا بأنساب العرب ليختار له زوجة من ذوي البيوت والحسب والنسب والشجاعة لكي يصيب منها ولد شجاع لنصرة ولده الحسين عليه السلام [7]، وذكر أنّ أمير المؤمنين عليه السلام دفع يوم الجمل رايته إلى ابنه محمد بن الحنفية، وقد استوت الصفوف، فقال له عليه السلام: ⸨احمل. فتوقف قليلا، فقال له: احمل، فقال: يا أمير المؤمنين، أما ترى السهام كأنها شآبيب المطر! فدفع في صدر، فقال: أدركك عرق من أمك، ثم أخذ الراية فهزها، ثم قال: أطعن بها طعن أبيك تحمد‏⸩ [8]. ولكن النسب ليس هو العامل الوحيد في كون الإنسان صالحا مطيعا، كما تقدم في خبر الطينة بأن الكافر يلد المؤمن وبالعكس، بل النسب هو من عوامل التيسير. فمن أراد أن يكون من المؤمنين ⸨فَسَنُيَسِّرُهُ لِلْيُسْرى‏⸩ [9] – أي نيسر له الأعمال الصالحة – ومن يريد أن يكون من الكافرين ⸨فَسَنُيَسِّرُهُ لِلْعُسْری⸩ [01].

مع الفرض بأن الفاعل هو الإنسان والله فلا بد من الانتباه بأن الإنسان يوصف بفعله والله لا يوصف بفعل المنسوب للإنسان إذا كان قبيحا، وذلك بسبب أنّ الله أمر بفعل الخيرات ونهى عن القبائح، بل حتى لو أمر بفعل ما يوهم القبح فلا ينسب الفعل له سبحانه، وذلك من خلق الصالحين – كما هو الظاهر في قضية النبي موسى عليه السلام مع العبد الصالح. لقد نسب العبد الصالح الإرادة لنفسه عند تأويل معيب و خرق السفينة حيث قال: ⸨أَمَّا السَّفِينَةُ فَكانَتْ لِمَساكِينَ يَعْمَلُونَ فِي الْبَحْرِ فَأَرَدْتُ أَنْ أَعِيبَها⸩ [11] و نسب الإرادة لنفسه و لله في تأويل قتل الغلام حيث قال: ⸨وَ أَمَّا الْغُلامُ فَكانَ أَبَواهُ مُؤْمِنَيْنِ فَخَشِينا أَنْ يُرْهِقَهُما طُغْياناً وَ كُفْراً ۝ فَأَرَدْنا أَنْ يُبْدِلَهُما رَبُّهُما خَيْراً مِنْهُ زَكاةً وَ أَقْرَبَ رُحْماً⸩ [21] وذلك لأن القتل فيه رائحة القبح والرزق بالمولود أمر ممدوح، وفي إقامة الجدار واستخراج الكنز نسب العبد الصالح الإرادة لله وحده فقال: ⸨وَ أَمَّا الْجِدارُ فَكانَ لِغُلامَيْنِ يَتِيمَيْنِ فِي الْمَدِينَةِ وَ كانَ تَحْتَهُ كَنْزٌ لَهُما وَ كانَ أَبُوهُما صالِحاً فَأَرادَ رَبُّكَ أَنْ يَبْلُغا أَشُدَّهُما وَ يَسْتَخْرِجا كَنزَهُما رَحْمَةً مِنْ رَبِّكَ⸩ [31] و كل هذه الأفعال كانت بأمر من الله لقول العبد ⸨وَ ما فَعَلْتُهُ عَنْ أَمْرِي⸩ [31]. وأمّا العصاة المستكبرين فينسبون القبح لله وإن أمر بخلافه من قبيل الشيطان لقوله ⸨رَبِّ بِما أَغْوَيْتَنِي⸩ [41]. ومن الجدير ذكره أنّ القول بالأمر بين الأمرين لا ينحصر في فعل الإنسان، ولكن كثر الكلام عنه لأنّ للإنسان حساب، ⸨وإِنْ تُصِبْهُمْ حَسَنَةٌ يَقُولُوا هذِهِ مِنْ عِنْدِ اللَّـهِ وإِنْ تُصِبْهُمْ سَيِّئَةٌ يَقُولُوا هذِهِ مِنْ عِنْدِكَ قُلْ كُلٌّ مِنْ عِنْدِ اللَّـهِ فَما لِهؤُلاءِ الْقَوْمِ لا يَكادُونَ يَفْقَهُونَ حَدِيثا⸩ [51].

Källor

[1] Bihar al-Anwar, vol. 5, s. 127

[2] Bihar al-Anwar, vol. 5, s. 239

[3] Koranen (76:3)

[4] Koranen (26:218–219)

[5] Bihar al-Anwar, vol. 15, s. 3

[6] Bihar al-Anwar, vol. 15, s. 118

[7] Al-Anwar al-Alawiyah, s. 443

[8] Sharh Nahj al-Balagha, Ibn Abi al-Hadid, vol. 1, s. 243

[9] Koranen (92:7)

[10] Koranen (92:10)

[11] Koranen (18:79)

[12] Koranen (18:80–81)

[13] Koranen (18:82)

[14] Koranen (15:39)

[15] Koranen (4:78)

Frid vare med den som alla profeter och sändebud sörjde innan de kände till honom [1], frid vare med den som bosatte sig i troendes hjärtan innan de sett honom, frid vare med dig, martyrernas mästare. Frid vare med dig Imam Hussain. Ziyarat Ashura är en ziyarah som ofta läses av de troende utöver den tionde dagen av Muharram och är välkänd för att lätta på problemen man har i detta liv samt i nästa. Trots det borde fokus sannerligen ligga på dess innehåll och inte på dess belöning.

En av de framträdande aspekterna i Ziyarat Ashura är betoningen på distansering (tabarri) från Ahl al-Bayts fiender. Anledningen kan vara att vi ska uppmärksammas och ta lärdom av det som hände med Imam Hussain och de övriga imamer (frid vare med dem) vad gäller människors brist i sitt stöd för dem; varför vi vid två tillfällen i denna ziyarah ber Gud att ge oss möjligheten att be om hämnd för Imam Hussain tillsammans med Imam Mahdi (frid vare med honom) - och inte hämnas. Man kan dra en slutsats att en av syftena med Imamens ockultation är att mänskligheten ska förberedas för att uppfylla profeternas (frid vare med dem) önskan, genom att en grupp troende skyddas från att låta sig styras av Djävulen - "Vi har aldrig sänt ett sändebud eller en profet före dig utan att Djävulen försökt att misstänkliggöra hans avsikter. Men Gud korsar Djävulens planer och ger Sina budskap fasthet och klarhet - Gud är allvetande, vis" [2] - och på sätt bana vägen för att frasen "Det finns ingen gud utom Allah" ska vara den dominerande frasen på jorden. Förbannelsen mot fienderna till Ahl al-Bayt (frid vare med dem) är tydlig och upprepas flera gånger i denna ziyarah. Detta kanske inte överensstämmer med det populära påståendet bland människor att Imam Hussain (frid vare med honom) grät under Ashura av sorg över sina fiender eftersom de skulle hamna i helvetet på grund av honom. En naturlig fråga är om de felfria gråter och sörjer sina fiender? Det råder ingen tvekan om att de felfria är Guds barmhärtighet för världen och deras filosofi är: "Jag är rädd att straffet drabbar er en olycksdiger Dag!" [3], men de förbannar dem med förseglade hjärtan - "den förbannade, och sonen till den förbannade enligt Dig och din Profet" [4] - och tar avstånd från Guds fiender: "Det anstår inte Profeten och inte heller de troende att be om syndernas förlåtelse för avgudadyrkare, även om de hörde till deras nära anförvanter, sedan det klargjorts för dem att Elden är sådana [människors] arvedel. Och Abrahams bön att hans fader skulle förlåtas var ingenting annat än uppfyllelsen av ett löfte till denne, men när det blev klart för honom att fadern var en fiende till Gud,  då tog han avstånd från honom" [5]. Det är möjligt att sorgen hos Imam Hussain (frid vare med honom) kan knytas till muslimernas situation - på samma sätt som det rapporteras om Imam Alis sörjande vid Jamalslaget (Kamelslaget) - eller att sörjandet sker över dem som inkluderas i: "Deras hjärtan är med oss, men deras svärd är mot oss". Vad gäller påståendet att Imam Hussain (frid vare med honom) sa: "De kommer att hamna i helvetet på grund av mig" finns ett påpekande. Att leda människor till helvetet är Djävulens mål - "Jag svär vid Din Allmakt att jag skall leda dem alla vilse" [6]. Trots det distanserar sig Djävulen från dem icke-troende - "Se hur Djävulen [beter sig]: först säger han till människan: ‘Förneka sanningen!’ och när hon förnekar sanningen, säger han: ‘Jag är inte ansvarig för dig; jag fruktar Gud, världarnas Herre!’" [7]. Imamens önskan är att människorna ska komma in i paradiset och han är inte orsaken till att någon hamnar i helvetet, utan fienderna som hamnar där gör det på grund av deras egna dåliga handlingar.

Av sakerna vi ber om i denna ziyarah är saker som vi egentligen inte förtjänar. Bland dessa saker ber vi Gud att placera oss med Ahl al-Bayt i detta och i nästa liv samt att nå deras prisade position hos Gud. Vi vågar be om dessa saker eftersom de (frid vare med dem) har sagt åt oss att göra så samt att vi placerar Imam Hussain i fronten då vi tillber Gud - "O Gud gör mig ärorik inför Dig vid Hussain" [4]. Ziyarat Ashura kan sammanfattas i en mening som läses vid slutet: "O Gud, jag söker helt visst Din närhet under denna dag, vid detta tillfälle och under alla dagar av mitt liv, genom att ta avstånd från dem och att förbanna dem, och genom min kärlek och lojalitet till Din Profet och Din Profets familj, frid vare över honom och dem". Och denna ziyarah läses varje dag så att varje dag blir Ashura - det vill säga att varje dag blir hängiven till Gud - och varje plats blir Karbala - det vill säga en närhet till Gud. 

زيارة عاشوراء

السلام على من بكى عليه جميع الأنبياء والمرسلين قبل أن يعرفوه [1]، السلام على من سكن قلوب المؤمنين والمؤمنات قبل أن يشاهدوه، السلام عليك يا سيد الشهداء، السَّلامُ عَلَيكَ يا أبا عَبدِ اللهِ. تبدأ زيارة عاشوراء كمعظم الزيارات بالسلام على الإمام عليه السلام ثم ترقى هذه الزيارة إلى مضامين جدا عالية، فلا تقرأها بالألفاظ - راجيا الثواب - ولكن اقرأها مخاطبا الله والإمام عليه السلام. 

من الأمور البارزة في زيارة عاشوراء هي التأكيد على التبري، والظاهر أنه لكيلا يحصل كما حصل مع الإمام الحسين والأئمة عليهم السلام من تخلف أو تقصير الناس تجاههم، ولذلك نطلب في موضعين أن يرزقنا الله طلب ثأر الامام الحسين مع صاحب الزمان عجل الله فرجه - وليس الثأر. وقد يستنتج أن إحدى الغايات من غيبة الإمام عليه السلام استعداد البشرية لكي تتحقق المقدمة لأمنية الأنبياء والرسل عليهم السلام، وهي أن تحصن فئة من المؤمنين المخلصين من إلقاء الشيطان - ⸨وَما أَرْسَلْنا مِنْ قَبْلِكَ مِنْ رَسُولٍ وَلا نَبِيٍّ إِلاَّ إِذا تَمَنَّى أَلْقَى الشَّيْطانُ فِي أُمْنِيَّتِهِ فَيَنْسَخُ اللَّهُ ما يُلْقِي الشَّيْطانُ ثُمَّ يُحْكِمُ اللَّهُ آياتِهِ وَاللَّهُ عَلِيمٌ حَكِيمٌ⸩ [2] - ليمهد الطريق لكون الكلمة السائدة على الأرض هي "لا إله إلا الله". ويكرر في هذه الزيارة اللعن على أعداء أهل البيت عليهم السلام، وقد لا ينسجم هذا مع الكلام المشهور بين الناس بأن الإمام الحسين عليه السلام بكى يوم عاشوراء حزنا على أعدائه لأنهم سيدخلون النار بسببه، فهل يبكي ويحزن المعصوم على أعدائه؟ لا شك بأن المعصومين رحمة للعالمين وخلفاء الرحمان وشعارهم ⸨إِنِّي أَخافُ عَلَيْكُمْ عَذابَ يَوْمٍ عَظِيمٍ⸩ [3]، ولكنهم يلعنون من ختم على قلبه - ⸨اللَّعِينُ ابنُ اللَّعِينِ عَلى لِسانِكَ وَلِسانِ نَبِيِّكَ صلى الله عليه وآله⸩ [4] - ويتبرؤون من أعداء الله لقوله تعالى ⸨ما كانَ لِلنَّبِيِّ وَالَّذِينَ آمَنُوا أَنْ يَسْتَغْفِرُوا لِلْمُشْرِكِينَ وَلَوْ كانُوا أُولِي قُرْبى‏ مِنْ بَعْدِ ما تَبَيَّنَ لَهُمْ أَنَّهُمْ أَصْحابُ الْجَحِيمِ وَما كانَ اسْتِغْفارُ إِبْراهِيمَ لِأَبِيهِ إِلاَّ عَنْ مَوْعِدَةٍ وَعَدَها إِيَّاهُ فَلَمَّا تَبَيَّنَ لَهُ أَنَّهُ عَدُوٌّ لِلَّـهِ تَبَرَّأَ⸩ [5]. ومن الممكن أن يرجع حزن الإمام الحسين عليه السلام إلى وضع المسلمين - كما ورد أن أمير المؤمنين عليه السلام حزن في معركة الجمل - أو إلى الذين كانوا مصداقا للعبارة "قلوبهم معنا وسيوفهم علينا". أما ما يتعلق بأن الإمام عليه السلام قال "يدخلون النار بسببي" فيه كلام، فإدخال الناس جهنم هو هدف الشيطان - ⸨قالَ فَبِعِزَّتِكَ لَأُغْوِيَنَّهُمْ أَجْمَعِينَ⸩ [6] - ومع ذلك يتبرأ من الذين كفروا - ⸨إِذْ قالَ لِلْإِنْسانِ اكْفُرْ فَلَمَّا كَفَرَ قالَ إِنِّي بَرِي‏ءٌ مِنْكَ إِنِّي أَخافُ اللَّهَ رَبَّ الْعالَمِينَ⸩ [7] - والإمام يريد أن تدخل الناس الجنة، فهو ليس سببا لدخول أحد النار، بل دخل أعداؤه النار بأعمالهم القبيحة. 

والأمور التي نطلبها في هذه الزيارة فهي بالأصل ليس من شأننا أن نطلبها، فمنها أن يجعلنا الله معهم عليهم السلام في الدنيا والآخرة وأن يبلغنا المقام المحمود، ولكن نتجرأ على طلبها لأنهم عليهم السلام هكذا علمونا ولأننا نجعل الإمام الحسين في الواجهة - اللهم اجعلني وجيها عندك بالحسين عليه السلام. ومن الممكن أن تلخص زيارة عاشوراء في مقطع من أواخر الزيارة: ⸨اللهُمَّ إنّي أتَقَرَّبُ إلَيكَ في هذا اليَومِ وَفي مَوقِفي هذا وَأيامِ حياتي بِالبَراءَةِ مِنهُم وَاللَّعنَةِ عَلَيهِم وَبِالمُوالاةِ لِنَبِيِّكَ وَآلِ نَبِيِّكَ عَلَيهِ وَعليهم السلام⸩ [4]، ونزور بهذه الزيارة في كل يوم ليكون كل يوم عاشوراء - أي مخلصا لله - وكل أرض كربلاء - أي قربة إلى الله. 

Källor

[1] Bihar al-Anwar, vol. 44, s. 242 - 247

[2] Koranen (22:52)

[3] Koranen (26:135)

[4] Ziyarat Ashura

[5] Koranen (9:113-114)

[6] Koranen (38:82)

[7] Koranen (59:16)

I en återberättelse säger Imam al-Sadiq (frid vare med honom): "Jag ogillar när en person inte gör något när den ber bakom imamen där imamen inte reciterar högt, för då avslutas bönen som om man vore en åsna". Han tillfrågades: "Vad ska man då göra?", han svarade: "Man ska prisa Gud (tasbih) [då imamen inte reciterar högt]" [1]. Således har lärda nämnt att det är rekommenderat att prisa Gud under en gruppbön då imamen inte reciterar högt. Om detta är vissa människors tillstånd under bönen, vad är då vår verklighet när vi syndar?

Imam al-Sadiq (frid vare med honom) sa: "O Mufaddal, akta dig från synder och varna våra följare, för vid Gud når synderna dem snabbare än alla andra" [2]. Därmed är det upp till den troende som följer Ahl al-Bayt (frid vare med dem) att undvika alla synder – likaså det som kan leda till synder. Synder kan delas till de yttre och de inre. Exempel på inre synder är oro, ångest, arrogans, kärlek till världslig status, att göra lösa (osanna) antaganden om Gud eller människor, avundsjuka, brist på förtroende för Gud och världsliga ambitioner. Bland de yttre synderna finner man förolämpning av en troende. Imam al-Sadiq (frid vare med honom) sa: "Den som berättar en historia om en troende med avsikt att smutskasta honom och förstöra hans rykte, kommer Gud att förflytta honom från att vara trogen till Gud till att vara trogen till Djävulen, men även Djävulen kommer inte att acceptera honom" [3].  Bland yttre synder finner man lögn. Imam al-Sadiq (frid vare med honom) blev tillfrågad: "Kan en troende vara en lögnare?" Han svarade: "Nej, en troende kan varken vara en lögnare eller en förrädare" [4]. Det finns en särskild varning för dem som ljuger om pengar – från staten eller andra. Imam al-Baqir (frid vare med honom) sa: "Alla synder är allvarliga, men det allvarligaste av dem är det som växer på kött och blod, för en person kan antingen vara av de som får nåd eller straff, och paradiset kommer bara att bebos av de rena" [5]. Det verkar som att de som har pengar från en tvivelaktig källa drabbas av brist på välsignelse i pengarna och ökning av sjukdomar. Därmed bör man åtminstone inte förse sin familj med dessa pengar. Bland de synder som förfular både det yttre och det inre och som har blivit vanligt idag, är att vara i kontakt med det motsatta könet – även om det är genom meddelanden. En av djävulens knep är att övertyga dem om att de inte gör något förbjudet eftersom de diskuterar religiösa ämnen – till exempel. Imam Ali (frid vare med honom) sa: "Den största synden inför Gud är den synd som personen anser vara liten" [6]. 

Vi alla vet att man borde undvika synder, men varför vågar vi oss på att göra det? Anledningen är att man har brister i sin tro och ibland behöver man se syndens verklighet för att förstå dess påverkan. En person sa: "Jag såg att en ung man kollade på kvinnor, men jag brydde mig inte så mycket om det. Sedan såg jag i en dröm att denna person sov på sin mage och när jag betraktade hans ansiktsdrag så var det hans ansikte men i form av en gris". I regel bör inte allt som ses i drömmar betraktas som sanning, men eftersom denna dröm överensstämmer med det som har rapporterats om Ahl al-Bayt (frid vare med dem) – att våra handlingar återspeglas i vårt verkliga utseende – kan denna dröm accepteras. Även vad gäller drömmar, sa en ung man: "Jag drömde att jag låg i min säng och det fanns skorpioner vid mitt huvud". Tolkningen av hans dröm var att han tänker på kvinnor innan han sover (observera att tolkningen av symbolerna kan variera från person till person även om betydelsen av drömmen är densamma). Därmed bör man även avstå från att synda med tankarna, som profeten Jesus (frid vare med honom) varnade för. Detta eftersom att tänka på en synd förstör hjärtat, precis som rök förstör huset utan att det bränns ned [7].

Om vi inte känner skam inför Gud den Allsmäktige, och inte inför Hans profet och Ahl al-Bayt, och inte inför Guds änglar, så bör vi iallafall skämmas inför Guds simpla människor, med rädsla av att våra synders vidriga stank sipprar ut medan vi befinner oss i okunnighetens mörker. Månaden Muharram är en av de bästa tidpunkterna på året för att ångra sig och lämna syndernas väg. Genom att fälla en tår för Imam Hussain (frid vare med honom) ändras vår situation från syndare till de ångerfulla – och "Gud älskar de ångerfulla"[8]. Och om vi skulle be Gud om att bli befriade av en av våra dåliga vanor under de första fyrtio dagarna av det islamiska året skulle denna handling vara givande – "det är Gud som har det avgörande argumentet" [9].

خاطرة حول الذنوب

عن الإمام الصادق عليه السلام: ⸨إني أكره للمرء أن يصلي خلف الإمام صلاة لا يجهر فيها بالقراءة فيقوم كأنه حمار، فسئل: جعلت فداك فيصنع ماذا؟ قال: يسبح⸩ [1]، ولذلك قال الفقهاء أن تسبيح المأموم عند اخفات الإمام من المستحبات. فإذا كان هذا حال البعض عند الصلاة، فما هي حقيقتنا عند الذنوب؟ 

 قال أبو عبد الله عليه السلام: ⸨يا مفضل إياك والذنوب، وحذرها شيعتنا، فوالله ما هي إلى أحد أسرع منها إليكم⸩ [2]، فعلى المؤمن المنتسب لأهل البيت عليهم السلام أن يجتنب كل الذنوب - بل مقدماتها. منها الذنوب على مستوى الجوانح كعدم الطمأنينة والهم والعجب وحب الجاه والحرص وسوء الظن بالله أو الناس والحسد وعدم التوكل على الله والاماني، وفي هذه الذنوب كلام كثير. ومن الذنوب على مستوى الجوارح كإهانة المؤمن، قال أبو عبد الله عليه السلام: ⸨من روى على مؤمن رواية يريد بها شينه وهدم مروءته ليسقط من أعين الناس أخرجه الله من ولايته إلى ولاية الشيطان فلا يقبله الشيطان⸩ [3]، ومنها الكذب، سأل الإمام الصادق عليه السلام: ⸨فيكون [المؤمن] كذابا؟ قال: لا، ولا خائنا، ثم قال: يجبل المؤمن على كل طبيعة إلا الخيانة والكذب⸩ [4]، وتنبيه خاص لمن كذب لمال من الدولة أو غير الدولة، فعن أبي جعفر عليه السلام قال: ⸨الذنوب كلها شديدة، وأشدها ما نبت عليه اللحم والدم، لأنه إما مرحوم وإما معذب والجنة لا يدخلها إلا طيب⸩ [5]. ويبدو أن الذين في أموالهم شبهة يبتلون بعدم البركة في المال وكثرة الأمراض البدنية، فعلى الأقل أن لا يُطعم الأهل من هذا المال بل لا يستخدم مطلقا. ومن الذنوب التي تفسد الظاهر والباطن وكثرت في هذا الزمان وقد يستهان بها هي الخلوة مع الجنس الآخر - وإن كان عن طريق الرسائل الهاتفية - فالشيطان حاضر ويزين لهما، ومن مداخله أن يقنعهما بأنهما لم يفعلا شيئا محرما لأنهما يتحدثان عن أمر ديني مثلا، وعن أمير المؤمنين عليه السلام: ⸨أعظم الذنوب عند الله سبحانه ذنب صغر عند صاحبه⸩ [6]. 

قال أحدهم: "لقد رأيت أحد الشباب وهو ينظر الى النساء ولكني لم أهتم لذلك كثيرا، فرأيت في المنام أن هذا الشخص نائما على بطنه، ثم دققت في ملامح وجهه فهو هو ولكن على شكل خنزير". والأصل أن لا يؤخذ بكل ما يرى في المنام، ولكن بما أنه موافق لما ورد عن أهل البيت عليهم السلام بأن أعمالنا تنعكس في صورنا الحقيقية فلا بأس بقبولها. وأيضا فيما يتعلق بالرؤى؛ قال أحد الشباب: "رأيت في المنام أني نائم على فراشي وعند راسي عقارب"، فكان تفسير رؤياه أنه يفكر في النساء قبل النوم (ملاحظة: قد يختلف تفسير الرموز من شخص لشخص ولو كانت الرؤيا واحدة)، فحتى على مستوى الأفكار لا تذنب، كما نبه به النبي عيسى عليه السلام، لأن التفكر بالذنب يفسد القلب كما يفسد الدخان البيت بلا أن يحرقه [7]. 

فإن لم نستحِ من جبار السماوات والأرض ولا من نبيه وأهل بيته المكرمين ولا من الملائكة المطيعين، فلنستحِ من خلق الله البسطاء، مخافة من أن تتسرب بعض جيفة ذنبنا ونحن في ظلمة الغفلة ساكنون. وشهر المحرم هو من أفضل المحطات في السنة للتوبة والخروج من ظلمة المعاصي، فبدمعة على سيد الشهداء عليه السلام ينقلب الحال من المذنبين إلى التوابين – ⸨ إِنَّ اللَّهَ يُحِبُّ التَّوَّابِينَ⸩ [8]. ولو توسلنا في أول أربعين يوم من بدأ السنة الهجرية للتخلص من رذيلة لكان هذا العمل في محله – ⸨فَلِلَّهِ الْحُجَّةُ الْبَالِغَةُ⸩ [9]. 

Källor

[1] Wasa'il al-Shia, vol. 8, s. 360

[2] Bihar al-Anwar, vol. 6, s. 157

[3] Bihar al-Anwar, vol. 72, s. 168

[4] Bihar al-Anwar, vol. 72, s. 172

[5] Bihar al-Anwar, vol. 70, s. 317

[6] Mizan al-Hikma, vol. 2, s. 988

[7] Bihar al-Anwar, vol. 14, s. 331

[8] Koranen (2:222)

[9] Koranen (6:149)

Det är skrivet i Nahj al-Balagha att Imam Ali (frid vare med honom) sa: "Alla dagar då man inte syndar är en festdag (Eid)" [1], men det finns fyra särskilda dagar på året som har titeln Eid. Enligt Ahl al-Bayt (frid vare med dem) är det: Eid al-Fitr, Eid al-Adha, Eid al-Ghadir och fredag [2]. Med Eid al-Adha runt hörnet är det lämpligt att nämna något som är kopplat till denna dag. Det råder ingen tvekan om att vallfärden till det heliga huset i Mekka är en plikt för varje muslim som har möjligheten och huvudsyftet kan vara att uppnå en uppriktig nämnande av Gud - som påpekats i en tidigare artikel. Däremot kan vissa handlingar som utförs under vallfärden kännas märkliga. Vad är syftet med att spendera pengar och tid för att cirkulera ett hus av sten eller att springa mellan två små kullar eller kasta stenar på det som ögat inte ser?

Det är uppenbart att de rituella handlingarna under vallfärden har en tydlig koppling till det som profeten Abraham (frid vare med honom) och hans familj gick igenom, men orsaken till att Gud har beordrat sina tjänare dessa särskilda gärningar kan vara oklart. Huvudprincipen är att vi utför vad vi blir beordrade och om vi lyckas förstå visdomen bakom handlingen så är det en välsignelse från Gud den Upphöjde. En av de ritualer som utförs på Eid-dagen i enlighet med profeten Abraham (frid vare med honom) är att offra ett djur. Profeten drömde att han offrade sin son. Sedan med fullständig underkastelse försökte han att offra sonen, men innan han lyckades fick han ordern att offra ett får istället - enligt återberättelserna i muslimernas böcker. En av de mindre funderingarna som uppstår i samband med denna händelse är hur en av Guds profeter - Abrahams son - kan vara en symbol för ett får i en dröm? Är det för att belysa fördelarna och välsignelserna av detta djur? Eller beror det på att Gud sände fåret, på liknande sätt som Han gav Abraham sin son? Eller är det möjligt att versen "som lösen för [sonen] tog Vi emot ett präktigt offerdjur" [3] syftar till att Gud den Upphöjde gav Abraham (frid vare med honom) möjligheten att sörja Imam Hussain (frid vare med honom) istället för att sörja sin son om han hade offrat honom - vilket nämns i vissa återberättelser? Den mer intressanta frågan är varför prövades Abraham (frid vare med honom) på detta sätt? Möjligtvis kan det vara för att han bad om avkomma - "Min Herre, ge mig av de rättfärdiga" [4] - och han blev prövad med det han bad om. Detta eftersom det är mer passande för en profet att endast be om närmandet till Gud och ingen annan - "Gud skapar inte två hjärtan i bröstet på någon man" [5] - och i en återberättelse av Imam al-Sadiq (frid vare med honom): "Gud är svartsjuk och älskar varje svartsjuk person" [6] - må Gud hjälpa oss att förstå denna sanning.

Gud, den Allsmäktige, säger: "Ni kommer inte att uppnå sann fromhet, förrän ni ger åt andra av det som ni [själva] älskar" [7], och Imam Hussain offrade allt han hade sägandes: "Jag är nöjd med Din förordning och fullkomligt underkastad Din befallning, ingen är värdig tillbedjan utom Dig" [8]. Med Imamens tillvägagångssätt i åtanke, bör en troende vara självreflekterande på Eid al-Adha och skära bort det som hindrar en från att göra varje dag till Eid.

عيد الأضحى

 قال أمير المؤمنين عليه السلام في نهج البلاغة: ⸨وكل يوم لا يعصى الله فيه فهو يوم عيد⸩ [1]، فالمؤمن في سرور ما دام في طاعة الله تعالى، ولكن هنالك أربعة أيام في السنة خصت بعنوان العيد وهي كما ذكروا عليهم السلام: الفطر والأضحى والغدير ويوم الجمعة [2]، وبما أن عيد الأضحى قريب فلا بأس بذكر شيء يرتبط بهذا اليوم. لا ريب أن الحج إلى بيت الله الحرام واجب على كل مسلم عند الاستطاعة، وكما ذكر في مقال سابق فلعل الغاية هي التوفيق لذكر الله الخالص، ولكن قد يتبادر لأحد أن ظاهر بعض الأعمال التي تترتب على الحاج غريبة. فما هي المصلحة من بذل الأموال والوقت للطواف حول بيت من حجر أو هرولة بين جبلين صغيرين أو رمي أحجار على ما لا تراه العينان؟ 

من الواضح أن لمناسك الحج ارتباط جلي بما مر به النبي إبراهيم عليه السلام وأهل بيته، ولكن قد تكون العلة التي كتب الله على عباده هذه العبادات التي تؤدى بشكل خاص مبهمة، والأصل أن نعمل بما نؤمر تعبدا؛ وإذا وفقنا لفهم العلل فذلك من فضله جل ذكره. من المناسك التي تؤدى يوم العيد تأسيا بالنبي إبراهيم عليه السلام هي الأضحية، لقد رأى خليل الله أنه يذبح ابنه في المنام وصدق الرؤيا بالتسليم ففدي بذبح عظيم - أي بكبش كما هو في الخبر. من التساؤلات الهامشية التي ترد على هذه الحادثة هي كيف يكون نبي من أنبياء الله رمز لكبش في المنام؟ هل هو إشارة إلى منافع وخيرات هذا الحيوان؟ أم هو بسبب أن الله أنزله إلى النبي كما وهبه ابنه وبذلك عبر عن الكبش بذبح عظيم؟ أم يحتمل أن المقصود من الآية ⸨وَفَدَيْناهُ بِذِبْحٍ عَظِيمٍ‌⸩ [3] أنه تعالى فدى جزع إبراهيم عليه السلام على ابنه (لو ذبحه) بالجزع على مقتل الإمام الحسين عليه السلام - كما مذكور في رواية؟ أما التساؤل الأهم فهو لماذا ابتلى اللهُ إبراهيم عليه السلام هذا الابتلاء؟ لعل السبب هو أنه عليه السلام طلب ذرية - ⸨رَبِّ هَبْ لِي مِنَ الصَّالِحِينَ‌⸩ [4] - فابتلي بما طلب، وذلك لأن من الأولى أن يطلب الله ولا غيره، من باب ⸨ما جَعَلَ اللَّهُ لِرَجُلٍ مِنْ قَلْبَيْنِ فِي جَوْفِهِ⸩ [5] وقول الإمام الصادق عليه السلام: ⸨إن الله غيور يحب كل غيور⸩ [6] - وفقنا الله لفهم هذه الحقيقة. ولمن توهم أن الله ينتفع من الضحايا، سوى كان في قضية النبي إبراهيم أو ذبائح العيد، أجاب سبحانه ⸨لَنْ يَنالَ اللَّهَ لُحُومُها وَ لا دِماؤُها وَ لكِنْ يَنالُهُ التَّقْوى‏ مِنْكُمْ⸩، فالذبح بما هو ذبح ليس هو المطلوب. 

وقال الله عز وجل ⸨لَنْ تَنالُوا الْبِرَّ حَتَّى تُنْفِقُوا مِمَّا تُحِبُّونَ⸩ [7]، وسيد الشهداء قد ضحى بكل ما عنده قائلا ⸨رضا بقضائك وتسليما لأمرك لا معبود سواك⸩ [8] - عظم الخالق في أنفسهم فصغر ما دونه في أعينهم - فعلى المؤمن أن يكون كيسا في عيد الأضحى بالنظر إلى قلبه وقطع الذي يمنعه من أن يكون كل أيامه عيدا. 

Källor

[1] Nahj al-Balagha, vol. 4, s. 100

[2] Bihar al-Anwar, vol. 86, s. 276

[3] Koranen (37:107)

[4] Koranen (37:100)

[5] Koranen (33:4)

[6] Mizan al-Hikma, vol. 3, s. 2342

[7] Koranen (2:91)

[8] Mn akhlaq Imam Hussain, Abdul Adheem al-Muhtadi al-Bahrani, s. 258

"O Gud, skänk mig [och ge mig förutsättningarna för] vallfärden till ditt heliga hus" [1]. En fras som vi har upprepat flera hundra gånger under Guds heligaste månaden – var och en på sitt eget sätt. Av oss är de som läste den utan att uppmärksamma vad man sa, medan andra läste den med avsikt att få åkallans belöningen. Den tredje gruppen är de som bett med denna åkalla med avsikt att besöka Guds hus, och för den som strävar efter att vara bland besökarna bör uppmärksamma vissa saker. Det har återberättas att Imam al–Sadiq (frid vare med honom) sa: "Om du avser att vallfärda, så rena ditt hjärta för Gud, låt det vara fritt från allt som kan distrahera dig och hindrar dig från att se Honom. Överlåt allt till din Skapare och förlita dig på Honom i allt du gör, både i dina rörelser och stillhet, och acceptera Hans domar och bestämmelser. Lämna världen, bekvämligheterna och skapelserna bakom dig – men tilldela dem deras rättigheter – och förlita dig inte på din packning, dina medresenärer, din styrka, din ungdom eller ditt välstånd..." [2]. Liksom profeten Abraham (frid vare med honom) blev beordrad att rena Guds hus, bör den som strävar efter att vallfärda till Mekka att rena sitt hjärta för att de gudomliga tankarna ska cirkulera i det – annars kommer tillståndet av gudsfruktan inte att vara bestående. Att förlita sig på Gud är grunden för all handling, för människan har ingen styrka – "O ni människor! Inför Gud är ni de fattiga och Gud är den Rike som allt lov och pris tillkommer" [3]. Och i Du'a Arafah säger Imam Hussain (frid vare med honom): "O Gud, jag är den fattiga i min rikedom, hur kan jag då inte vara den fattiga i min fattigdom?" [4]. Kanske det viktigaste syftet med vallfärden är att människan ska bryta sig loss från allt utom Gud, även om det bara är under några få dagar av sitt liv, vilket kan erhållas från Imam al–Sadiqs (frid vare med honom) ord kring vallfärd: "Avhåll dig från allt som hindrar dig från att ha Gud den Upphöjde i åtanke och från att lyda Honom" [2]. Detta speglas även i de specifika reglerna för vallfärd, som att klä sig i osydda kläder, att inte titta i spegeln eller att inte titta med lust. Under dessa få dagar har vi förhoppningar om att lyckas be en bön utan distraherande tankar och därmed närma oss förståelsen av Profetens ord om att han fann sin fröjd i bönen [5].

En av dagens aktuella frågor är då en ung man står inför äktenskap och har möjlighet att vallfärda, vad ska han välja? Denna fråga är frekvent eftersom vallfärden kan leda till förseningar i äktenskap på grund av ekonomiska skäl. Det råder ingen tvekan om att vallfärden till Mekka är en av de plikter som Gud har föreskrivit – men inte äktenskap. Med detta som utgångspunkt prioriteras vallfärden över äktenskap. Och rädslan av att ens äktenskap kommer att försvåras som följd av vallfärden är inte något lämpligt med tanke på Guds ord: "Och den som utvandrar för Guds sak kommer att finna på jorden  många vägar [till en säker tillflykt] och rikedom i överflöd" [6]. Det vore mer lämpligt att istället förvänta sig framgång och välsignelse i äktenskapet efter vallfärden till Guds hus. Däremot så är det inte felaktigt att prioritera äktenskap ifall äktenskap även blir en religiös plikt eller ifall man är rädd att förseningen av äktenskap kan leda till något som inte behagar Gud.

Under vallfärden finns ett antal tillfällen för reflektion. Av dessa är Medina där pilgrimerna lämnar platsen med tungt hjärta och sorg. I Arafah väntar pilgrimerna på sina belöningar av fulländning och förlåtelse – som om de upprepar: "Jo, vi vittnar [att Du är vår Herre]!" [7], innan de återvänder till världsliga angelägenheter. Och ett tillfälle med den som utför vallfärden varje år. Den som människor kollar på men inte ser. Med rädslan att blicken landar på Guds tydliga ljus men inte känna till, blundandes borde man utföra vallfärden och sudda allt som finns omkring. Om du med Guds välgång är på väg till Hans hus, ha inte avsikten att utföra en plikt eller att få dess belöning. Åk med avsikten att hitta Den du är på väg till – med ett vitt hjärta, precis som du bad om vallfärden till Guds hus under den välsignade månaden Ramadan.

الحج

 ⸨اللهم ارزقني حج بيتك الحرام⸩ [1]. قد رددنا هذه العبارة مئات المرات في شهر الله الأعظم، كل على طريقته؛ فمنا من قرأها قراءة عابرة ولم يلتفت إلى ما قال، ومنا من قرأها بنية ثواب الدعاء، ومنا من دعا بها حقيقة طالبا الحج. وعلى من يطلب الالتحاق بالحجاج أن ينتبه إلى بعض الأمور، فعن الإمام الصادق عليه السلام قال: ⸨إذا أردت الحج فجرد قلبك لله عز وجل من قبل عزمك من كل شاغل وحجب عن كل حاجب، وفوض أمورك كلها إلى خالقك، وتوكل عليه في جميع ما يظهر من حركاتك وسكونك وسلم لقضائه وحكمه وقدره وتدع الدنيا والراحة والخلق، واخرج من حقوق يلزمك من جهة المخلوقين، ولا تعتمد على زادك وراحلتك وأصحابك وقوتك وشبابك ومالك…⸩ [2]، فكما أُمر النبي إبراهيم عليه السلام أن يطهر بيت الله، فعلى الراغب في الحج أن يطهر قلبه لتطوف به الخواطر الإلهية وإلا لم تثبت حالة التضرع  والتقوى في السر، بل تكون حالة سريعة الزوال. والتوكل عمدة كل عمل، فلا قوة للإنسان أصلا – ⸨يا أَيُّهَا النَّاسُ أَنْتُمُ الْفُقَراءُ إِلَى اللَّـهِ وَاللَّهُ هُوَ الْغَنِيُّ الْحَمِيدُ⸩ [3] – وعن سيد الشهداء عليه السلام في دعاء عرفة قال: ⸨إلهي أنا الفَقيرُ في غِنايَ فَكَيفَ لا أكونُ فَقيراً في فَقري⸩ [4]. ولعل أهم غاية في الحج أن ينقطع الإنسان عما سوى الله ولو في أيام معدودة من حياته، وهو الظاهر في قول الإمام الصادق عليه السلام عن الحج: ⸨وأحرم عن كل شيء يمنعك عن ذكر الله عز وجل ويحجبك عن طاعته⸩ [2]. فالأحكام الخاصة بالحج قد تنوه لهذا المقصد؛ كالتجرد من اللباس المخيط وعدم النظر للمرآة وعدم النظر بشهوة، فلعلنا في هذه الأيام القليلة نتوفق لصلاة ركعتين خالية من الخواطر ونقترب من فهم قول الرسول بأن جعلت قرة عينه في الصلاة [5]، فقد أفنى البعض عمرا طويلا ولم يذكر الله ذكرا خالصا مرة واحدة في حياته. 

ومن المسائل الحاضرة في أوساطنا هي مسألة إذا كان الشاب على أبواب الزواج ومستطيعا لذهاب الحج، فماذا يختار؟ وتطرح هذه المسألة مخافة من أن يؤثر الحج على تأخير الزواج لأسباب اقتصادية. لا ريب بأن الحج من الواجبات التي فرضها الله على عباده، ولم يفرض الزواج، فمن هذا المنظار لا بد أن يقدم الحج على الزواج، وحاشا لله أن يصعب على عبده أمر الزواج إذا قدم الحج لقوله جل ذكره ⸨وَمَنْ يُهاجِرْ فِي سَبِيلِ اللَّـهِ يَجِدْ فِي الْأَرْضِ مُراغَماً كَثِيراً وَسَعَةً⸩ [6]، بل لعله من الصواب أن يظن العبد التسهيل والبركة في الزواج بعد الحج. ولكن لا بأس بأن يقدم الزواج على الحج عند التعارض، أي إذا أصبح الزواج واجبا شرعيا أيضا أو خاف الشاب بأن يتأخر الزواج لفترة قد يؤدي به إلى ما لا يرضي الله. 

وفي الحج وقفات عديدة لا تسع هذه الورقة التفصيل عنها، ففي المدينة وقفة تتلف الأعصاب وتورث حسرة في القلب، ووقفة في عرفات ينتظر الحجاج جوائزهم من التكامل وغفران الذنوب كأنما قالوا ⸨بَلَىٰ شَهِدْنَآ⸩ [7] مجددا قبل أن يرجعوا إلى عالم الملك، وفي الحج وقفة في حصن من يؤدي مناسك الحج كل سنة، ينظر إليه الناس ولم يراه أحد، ولو غُض البصر عن كل شيء لكان في محله، خوف من أن تنظر العين إلى نور الله الواضح فلا ترى شيئا. وإذا وفقت للحج فلا تذهب بنية أداء الواجب ولا بنية الثواب، بل إذهب بنية طلب من أنت ذاهب إليه – طلبا حقيقي كما طلبت الحج في شهر رمضان المبارك.

Källor

[1] Exempelvis Du’a Abi Hamza al-Thumali

[2] Bihar al-Anwar, vol. 96, s. 124

[3] Koranen (35:15)

[4] Du'a Arafah

[5] Bihar al-Anwar, vol. 73, s. 141

[6] Koranen (4:100)

[7] Koranen (7:172)

"Och gift bort dem ogifta bland er och bland dem av era manliga eller kvinnliga slavar som är lämpade för äktenskap. Är de [som ert val faller på] fattiga skall Gud i Sin godhet sörja för deras [behov]; Gud når överallt, vet allt” [1]. Det är förvånande att vissa troende inte är intresserade av äktenskap. Av dem säger en: "Faktum är att jag inte vill gifta mig, men jag kommer att göra det eftersom det är en del av livet" och vissa säger att de kommer att gifta sig eftersom det är en rekommenderad handling – hoppandes på att få dess (andliga) belöning. Orsaken till att sådana tankar finns hos en troende person är inte tydligt; är det en envishet i att avstå från världsliga ting [askes (zuhd)]? Eller har man tappat hoppet om att ingå i ett äktenskap?

Han, den Upphöjde, säger om dem som följde Jesus (frid vare med honom): “Men själva införde de munkväsendet – Vi föreskrev det inte för dem – och med dess [späkningar och försakelser] strävade de efter att uppnå Guds välbehag. Men de följde inte dess [regler] så som de borde ha följt dem” [2]. Munklivet var något de införde själva och inte något som Gud hade befallt. Återberättelserna från Profeten och hans familj (frid vare med dem) bekräftar vikten av äktenskap. I en återberättelse säger Uqba bin Wadah al–Hilali: "Jag kom till Guds sändebud (frid vare med honom och hans hushåll) och han frågade mig: 'O Uqba, är du gift?'. 'Nej', svarade jag. Han frågade: 'Har du en slavflicka?'. 'Nej', svarade jag. Han frågade: 'Är du redo och har tillräckligt med pengar?'. Jag svarade: 'Ja, all pris tillkommer Gud'. Han sa: 'Då tillhör du djävlarnas bröder. Antingen är du en del av kristna munkarna eller så gör du som muslimerna – för äktenskap är en av våra traditioner. De dåliga av er är de ogifta och de eländigaste av era döda är de ogifta’. Han fortsatte med att säga: 'Ve över dig Uqba! Gift dig, gift dig! Du har valt fel väg" [3]. Därmed bör den som har ekonomisk och fysisk förmåga men inte strävar efter äktenskap att tänka efter. Att vara rädd för brist på pengar vid äktenskap är inte passande, för Gud säger: "Är de [som ert val faller på] fattiga skall Gud i Sin godhet sörja för deras [behov]"  [4]. Rädsla gör en person misstroende mot Guds barmhärtighet, som det har återberättats av Imam al–Sadiq (frid vare med honom). I en återberättelse av Profeten (frid vare med honom och hans hushåll) har han sagt: "Inom islam finns det inget byggande som är mer älskvärt för Gud än äktenskap" [5]. 

Äktenskap har många fördelar, möjligtvis är den största fördelen att få stillhet – "det är Han som har skapat er ur en enda varelse och som av denna skapade dess make, så att [mannen] kan finna stillhet hos [sin hustru]" [6]. Detta påstående är baserat på versen: "De som är troende och vars hjärtan får ro när Guds namn nämns – är det inte så att då Guds namn nämns finner människohjärtat ro?" [7], eftersom stillhet är en gren av ro. Att stillhet är en gren av ro kan erhållas från versen "Och be för dem – dina böner ger dem stillhet" [8]. Bönen som kommer från någon som befinner sig i närheten av Gud med "två båglängders avstånd eller ännu närmare" [9], är säkerligen inte som vår bön. Hans bön är en uppriktig åkallan till Gud och genom detta blir hans bön en källa till ro. Med detta sagt – att äktenskap har en anknytning till Guds nämnande – kan vi förstå varför en gift persons bön är tiotals gånger bättre än andras, samt förstå Profetens (frid vare med honom och hans hushåll) ord: "Sakerna jag älskar mest i denna värld är kvinnor, god parfym och i bönen finner jag fröjd" [10]. Det har återberättats att Profeten (frid vare med honom och hans hushåll) har även sagt: "Ju starkare tron blir hos en tjänare, desto mer kärlek får han till kvinnor" [11] och Imam al–Sadiq (frid vare med honom): "Varje person som älskar oss, älskar också kvinnor och sötsaker" [12]. De direkta slutsatserna lämnas till den kära läsaren att formulera. En inflikning för dem som har intresse för kroppslig hälsa; vetenskapliga studier tyder på att gifta personer har lägre risk för hjärtsjukdomar eller åtminstone en lägre risk för dödsfall efter att ha drabbats av en hjärtsjukdom.

För den som inte har möjlighet att bygga upp ett äktenskap bör söka sig till avhållsamhet – genom att undvika samtal med det motsatta könet, sänka blicken, fasta och liknande. Och den som har en sjukdom som hindrar en eller gör det svårt att gifta sig bör inte glömma att Gud är den Barmhärtige. Ta tröst och finn glädjen i Hans sällskap samt Muhammad och hans familj (frid vare med dem) och ha Imam Mahdi (må Gud påskynda hans härkomst) alltid i tankarna – för att han är med oss. Gällande val av partner och andra detaljer kommer att behandlas i en annan artikel för att belysa vissa saker, såsom försvinnandet av bekymmer hos Imam Ali då han tittar på mästarinnan för kvinnorna i alla världar (frid vare med dem).

Vi gratulerar er giftermålet av de två Ljusen Imam Ali och Fatima al-Zahraa (frid vare med dem)! 

[1] Koranen (24:32)

[2] Koranen (57:27)

[3] Mustadrak al-Wasail, vol. 17, s. 156

[4] Koranen (24:32)

[5] Makarm al-Akhlaq, s. 196

[6] Koranen (7:189)

[7] Koranen (13:28)

[8] Koranen (9:103)

[9] Koranen (53:9)

[10] Bihar al-Anwar, vol. 73, s. 141

[11]  Mustadrak al-Wasail, vol. 14, s. 157

[12] Bihar al-Anwar, vol. 100, s. 227

Den stora månaden passerar oss.  Under en hel månad har vi jobbat på vår inre, vårt riktiga jag. Fokus har legat på vår gudomliga kompass, vårt inre som ständigt pekar mot Gud. Övergången från den materiella till den andliga världen har aldrig känts lättare. Vi räds för att ljuga och kränka andra. Det blir onaturligt för vår själ när man känner närhet med det stora, det transcendenta. En månad av rensning, en månad av nya styrkor och lärdomar.

Med förväntan glider Ramadan ifrån oss. Eid Al-Fitr. Dagen efter sista Ramadan. På Eid är det dags nu att återvända till jaget och begrunda vad man uppnått under dessa heliga dagar. En känsla av lycka, en känsla av välbefinnande.

Frågor kryper fram och blir uppenbara. Kommer jag fortsätta att mata min Fitra? Hur bevarar jag mina nya kunskaper och färdighet och fortsätter min resa mot Gud och hans välbehag.

1. Reflektera över ditt ansvar gentemot andra, särskilt de fattiga och hårt utsatta.
2. Varje steg du tar i livet, gör det med intention att du gör det för Gud.
3. Närma inte dig handlingar som för dig bort från Gud.
4. Ge råd till andra som behöver råd, var en stöttepelare för andra.
5. Försumma inte de kärlekens band till andra som stärkts under Ramadan.
6. Arbeta med din kroppsliga och själsliga hälsa.

Texten är skriven av Sheikh Ali Hamed och delades ut i samband med eid al fitr 2022 bönen på Shiitiska Församlingen i Malmö.
Tryck här för att ladda ner i PDF form.